Hypnoterapi

Hypnoterapi är en teknik som kombinerar suggestion och ett förändrat medvetandetillstånd, vanligen i syfte att åstadkomma en beteendeförändring.

Hypnos är ett grekiskt ord som betyder sömn. I terapeutiska sammanhang står ordet för ett förändrat medvetandetillstånd, vanligen framkallat av suggestioner.

I det hypnotiska tillståndet kopplas medvetandets kritiska funktion mer eller mindre bort, varigenom suggestionerna kan tas in okritiskt. Hypnos används både som psykodynamisk analysmetod och vid behandling av kroppsliga eller psykiska störningar m.m. Metoden kan även kombineras med andra medicinska och psykologiska tekniker. Ett annat namn för viss hypnoterapi är suggestionsterapi.

Hypnotiska tillstånd är ett känt fenomen sedan tusentals år i olika kulturer, vanligen i religiösa sammanhang bland kelter, druider, indier, perser, kineser, greker och egyptier. Ebers papyrus från 1500-talet f.Kr. innehåller den första beskrivningen av medicinsk användning av hypnos.

En tidigare benämning på hypnos var mesmerism, uppkallat efter den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer (1734-1815), verksam i Paris. Dennes hypnosmetod med "magnetiserade handstrykningar" framkallade "kriser" med muskelkramper och ett dvalliknande tillstånd som följd, varefter hans patienter kom till sans utmattade, men botade. Mesmers teorier om en animal magnetism (se även avsnittet om Magnetterapi) gjorde att han råkade i vanrykte och fick upphöra med sin verksamhet.

Den skotske läkaren James Braid ( 1795-1860) har kallats hypnosens fader; det var han som präglade begreppet hypnos och definierade det som en sorts suggestion.

Det finns två slags hypnos: autohypnos (självhypnos) och heterohypnos, då en utomstående hypnotisör ger instruktioner och suggestioner. Egentligen kan dock all hypnos sägas vara självhypnos, då förutsättningen för att hypnos skall lyckas är att den som skall hypnotiseras är villig att lyssna på och följa hypnotisörens anvisningar. Den hypnotiserade är hela tiden medveten om vad som händer. Mottagligheten för hypnos varierar mycket mellan olika individer.

Hypnosen innehåller i regel följande fenomen: - Hyperamnesi: en överlägsen erinringsförmåga.

- Regression: återgång till tidigare utvecklingsfaser (ofta i kombination med Hyperamnesi).

- Posthypnotisk suggestion: suggestion som ges under hypnos men som verkar efteråt i vaket tillstånd.

Det vanliga är att hypnotisören försätter patienten i ett tillstånd av lugn och avspänning genom att suggerera avspänning för olika kroppsdelar i tur och ordning. Patienten uppmanas att andas med lugna, djupa andetag och att lyssna till hypnotisörens instruktioner. När en djup avspänning uppnåtts, kan olika suggestioner användas för att påverka patientens attityder till vad det nu må vara.

Hypnos kan användas både som analysmetod och behandlingsmetod.

Hypnoanalys, en kombination av hypnos och psykoanalys, används t.ex. av psykodynamiskt orienterade terapeuter. Hypnosen påskyndar processen att uppdaga omedvetet material, och uppgifter som är av vikt för behandlingen kan under hypnos fås fram snabbare än genom samtal. En variant av hypnoanalys är att terapeuten suggererar patienten till den aktivitet som terapeuten tror är den egentliga orsaken till problemen, varefter patientens reaktioner studeras. Metoden används också för att uppnå regression i olika former av rebirthingterapier.

Som behandlingsmetod kan hypnoterapi användas som ett led i självförtroendeträning då ogynnsamma attityder "avprogrammeras" och nya lärs in, i bedövningssyfte vid tandläkarbesök och vid behandling av olika psykosomatiska problem. Dessutom finns en icke-terapeutisk, mer stärkande och självutvecklande hypnos med tillämpning inom områden som idrott, inlärning, dans och andra konstnärliga aktiviteter.