Sötväppling

Melilotus officinalis (L.) Pall.

ÄRTVÄXTER

Fabaceae (Leguminosae)

Sötväpplingens vetenskapliga släktnamn kommer av de grekiska orden meli, honung, och lotos, som var namnet på ett flertal olika växter. På grund av sin utsökta nektar är växten livligt frekventerad av bin.

Redan Hippokrates och Theokrastos kände till en melilotos och omtalade dess läkande krafter, men huruvida de åsyftade sötväppling eller någon besläktad art är inte klarlagt. Ett destillat av växten användes redan i antiken vid njur- och gallkolik. Under medeltiden föll sötväppling i glömska, och när den åter kom i bruk rådde det delade meningar om dess verkningar. En del ansåg att den var giftig, andra att den var verksam mot kolik och njurinflammation. Växten ansågs också motverka berusning.

Sötväppling kan bli farlig för boskapen om den är fuktskadad när den blandas i fodret. Ett utdrag av växten har använts som uppfriskande ögonbad till trötta ögon. Beredningar på sötväppling används som slemlösande medel vid förkylningssjukdomar i luftvägarna. Numera används sötväppling även utvärtes till bad.

Förekomst: Ursprunglig i Centraleuropa, Väst- och Centralasien. Hos oss ursprungligen införd men finns nu tämligen allmänt- sällsynt över nästan hela Sverige. Mest på vägkanter och kulturmark i tätorter.

Kännetecken: En rikt förgrenad tvåårig ört med små stipler och små trefingrade blad, av vilka det mellersta småbladet är skaftat. Blommor gula (juli september), i skaftade långa upprätta klasar. Foder femtandat och fjärilsblommornas så kallade köl är kortare än vingarna och seglet. Balja som mogen gulbrun och kal med kraftiga tvärrynkor. Doft angenäm.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar, som torkas snabbt i skugga.

Innehållsämnen: Kumarin, som är kemiskt bundet i glykosiden melilotosid som vid torkning spjälkas och ger en karakteristisk hölukt. Flavonoider, vitamin C.

Medicinsk verkan: Minskar genomsläppligheten i kapillärer och

Iymfkärl, vidgar kärlen, verkar antiinflammatoriskt. Om växten möglar eller ruttnar under torkningen bildas dikumarol, som hämmar blodets koagulering.

Användning: Invärtes vid Iuftrörskatarr, utvärtes till bad. Till aromatisering av röktobak.