Öronakupunktur

Öronakupunktur innebär att genom stimulering av punkter på örat påverka delar av kroppen på reflexologisk väg.

Öronakupunktur innebär att behandla vissa punkter på ytterörat (auricula = öronmussla), vanligen genom akupunktur eller massage. Metoden att stimulera punkter på örat vid sjukdom är känd både från det gamla Egypten och den traditionella kinesiska medicinen. I den klassiska skriften Nei Ching står skrivet att alla meridianer möts i örat, och att det är samlingspunkten för alla energier. I Egypten användes öronbehandling bl.a. som preventivmedelsmetod: att skära eller sticka på vissa ställen på örat kunde leda till sterilitet. Hippokrates nämnde öronbehandling och ansåg att den kunde hjälpa vid ischiasvärk.

Den franske läkaren Paul Nogier myntade begreppet öronakupunktur och utvecklade den modernare varianten av metoden på 1950- och 60-talen. Nogier kom metoden på spåren då han upptäckte att patienter på hans mottagning som av behandlare i Algeriet hade blivit brända på ett visst ställe i örat mot ischiasvärk hade blivit av med värken. Nogier började då kartlägga sambandet mellan punkter på öronmusslan och olika organ och sjukdomstillstånd. Han presenterade teorin att hela kroppen finns representerad i örat, och att behandlingen verkar på reflexologisk väg. Örat återspeglar kroppen i form av ett uppochnervänt foster.

Andra franska läkare som arbetade med akupunktur intresserade sig för Nogiers teori och fortsatte utvecklingsarbetet. I dag finns både en fransk och en kinesisk skola inom öronakupunkturn, med delvis olika punktlokalisationer I Kina har metoden i sin nuvarande utformning använts sedan 1956. Över 200 olika punkter på örat har lokaliserats, varav 73 är mest använda.

Den vanligaste behandlingsmetoden är akupunktur på örat. Här är punkterna mindre i diameter än de akupunkturpunkter som finns längs kroppens meridianer, samtidigt som de ligger väldigt tätt. Punkterna i örat kan letas fram på olika sätt: - via elektroniska instrument som ger utslag då en reflexpunkt är elektriskt aktiv, vilket sägs indikera en störning i motsvarande kroppsorgan,
- örat kan vara känsligt för tryck på den punkt som behöver behandlas,
- örats utseende studeras med avseende på blåsor, sprickor, röda prickar etc.

Punkterna på örat används alltså både för att ställa diagnos och för behandling. Öronakupunktur används som en förebyggande behandling, som understödjande medel vid avgiftning och avvänjning av olika beroendeframkallande medel samt vid smärtlindring, bedövning och behandling av störningar av olika kroppsfunktioner.