Svenska
Vitamin- och mineralterapi
 |
| Vitamin- och mineralterapi |
Vitamin- och mineralterapi har använts sedan ca 30 år tillbaka, främst i USA och Västtyskland. Det är en behandling som, ofta i kombination med annan terapi, används främst vid långvariga sjukdomar såsom cancer, allergier, hudsjukdomar, långvariga inflammationer, reumatiska sjukdomar och hjärt- och kärlproblem.
Många sjukdomar uppstår genom tillfälliga skador på cellerna, orsakade av fria radikaler, som är produkter från syrets ämnesomsättning. De existerar bara bråkdelen av en sekund, men det bildas hela tiden nya. De fria radikalerna har den goda sidan att de kan förstöra virus och bakterier, men även den mindre bra sidan att de fleromättade fettsyrorna i cellmembranerna oxiderar (härsknar), vilket kan skada cellerna. Vilken del av kroppen som drabbas kan bero på ärftliga anlag, matvanor eller miljöfaktorer.
Mineraler och vitaminer är delar av kroppens försvarssystem, och flera av dem fungerar som antioxidantia som oskadliggör fria radikaler. Exempel på sådana antioxidantia är selen och zink bland mineralerna och vitaminerna A, B6, C och E. Behandling med vitaminer och mineraler syftar till att stimulera kroppens försvarssystem och förbättra motståndskraften. Anledningen till att olika vitaminer och mineraler används tillsammans är att de står i växelverkan med varandra och förstärker varandras funktioner. En samverkan ger kraftigare effekt än ett eller några ämnen isolerade.
Vitaminer
Vita betyder livet. Ordet vitamin skapades år 1911 då det första vitaminet isolerades, ett ämne som var en amin. Sedan dess har många ytterligare vitaminer upptäckts, och än i dag visar sig nya effekter av vitaminerna som man tidigare inte kände till.
Vitaminerna beskrivs på följande sätt av Matti Tolonen (1985): "Vitaminet utgörs av organiska föreningar som vår kropp behöver för att upprätthålla ämnesomsättningen. Kroppen kan inte själv i tillräcklig utsträckning producera vitaminer. De olika vitaminerna står inte i kemiskt eller funktionellt släktskapsförhållande till varandra, och vart och ett av dem har en särskild uppgift i ämnesomsättningssprocesserna, som inte kan ersättas av något annat ämne."
Vitaminerna påskyndar kemiska reaktioner i ämnesomsättningen och producerar energi som behövs av organismen. I tillräckligt höga doser har vitaminerna farmakologiska verkningar, och användande av stora doser vitaminer kallas ibland orthomolekylär behandling, vanligt särskilt i USA. Den teoretiska grunden kommer från Linus Pauling, som menar att stora doser C-vitamin kan förebygga och bota förkylningar. Det var han som myntade begreppet orthomolekylär psykiatri år 1968. Med vitaminers hjälp anses bl.a. vissa depressioner och schizofrenier kunna botas.
Mineraler
Människan behöver åtminstone 50 olika grundämnen i sin mat. Mineraler förekommer i jordskorpan i fast form. De bygger upp kroppens vävnader och är byggstenar i enzymer och andra föreningar.
Ett mineralämne anses nödvändigt för människan om det uppfyller följande kriterier:
1. Avsaknaden av mineralämnet leder till en funktionsrubbning eller nedsatt funktion av något slag.
2. Ett mineralämnestillskott inverkar på tillväxten.
3. Bristsymtomen står i förhållande till en nedsatt koncentration av mineralet i blod eller vävnadsvätskor.
Kalcium, natrium och kalium hör till de mineraler vi behöver mest av. De kallas makromineraler, och dagsbehovet är mer än 100 mg. Natrium, kalium, kalcium och fosfor reglerar syra-bas-balansen. Natrium och kalium påverkar vävnadsvätskornas osmotiska tryck och upptag och utsöndring av olika vätskor. Kalcium reglerar genomsläppligheten hos cellmembranerna. Järn, zink, jod och selen är mitromineraler, s.k. spårämnen, som vi behöver något mindre av. Det finns även mineraler som sannolikt är nödvändiga, men den exakta mängden är ännu inte klarlagd. Dessutom finns ämnen som vi definitivt inte behöver och som är helt kroppsfrämmande. Dit hör kvicksilver, aluminium och radioaktiva ämnen. Dessa ämnen bör undvikas helt.