Mandragora

Förekomst: Mandragora växer i medelhavsländerna och är en av de längst använda läkeörterna. För tinkturen används den torkade roten. Växten tillhör familjen Solanaceae och är därmed släkt med bl.a. Belladonna, Hyoscyamus och Stramonium.

Toxikologi: De verksamma ämnena är alkaloidema hyoscyaniin, scopolamin och atropin i förhållandet 18:2, 5:1 (Belladonna: 10:0, 2: 1). Två nyare läkemedelsprövningar (MEZGER 195 1, READSIDE 1966) bekräftar drogens effekt som narkotikum, antispasmodikum och afrodisiakum och visar dessutom ett samband med levergallsystemet och matsmältningskanalen.

Etiologi: Följd av högt blodtryck, klimakterium, fetma. Följd av förargelse, mardrömmar, alkohol- och nikotinmussbruk. Följd av galloperation, matsmältningsstömingar.

Modaliteter: Sämre: fet mat, kaffe, alkohol, tobak, högra sidan, före åskväder, att stå, att låta benen hänga nedåt, upprördhet. Sämre från kl. 24.00 - 7.00 med en höjdpunkt kring kl 4.00.

Bättre: motion i frisk luft, äta, rapa, avgång av väderspänningar, att sträcka på sig, böja sig bakåt, ligga.

Konstitution: Röd, blek, varm, fuktig, sömnig, euforisk till apatisk, nedstämd, överkänslig (ljud, lukt).

Indikationer: Depressiva tillstånd, sömnighet, ("som om jag hade tagit sömnmedel"), öronsus i samband med lever- och magbesvär, gastrogen och hepatogen migrän, torr kramphosta, gastrit, leverskada, ulcus duodeni, åksjuka, gallstenskolik, pancreasstörningar, spastisk obstipation, blödande hemorrojder, Ischialogi, brachialgia, parasthetica nocturna, cervikal-lumbalsyndrom, herpes zoster, hudbesvär i samband med lever- gallsjukdorn.

Potens: D6 - D12 - D30.

Jämförelse: Anacardium, Belladonna, Capsicum, Ignatia, Lycopodium, Dioscorea, Pulsatilla, Sulfur.