Älgört

Filipendula ulmaria (L.) Maxim.

Älggräs, mjödört, mjödspirea

ROSVÄXTER

Rosaceae

Denna ståtliga växt finner man ofta på fuktig skogs- och ängsmark, längs stränder och i diken. De honungsdoftande blommorna har använts som krydda i öl, vin och mjöd- därav namnet mjödört. Man smorde då in ölkar och byttor med blommorna som sedan avgav sin aromatiskt söta smak åt drycken. Medeltidens botaniker var väl förtrogna med växten, men dess medicinska egenskaper uppmärksammades först under renässansen. Efter en tids berömmelse föll den i glömska, och inte förrän i början av 1800-talet insåg man på nytt dess stora medicinska betydelse.

Den färska växten innehåller salicylsyreföreningar som ger den en välgörande verkan vid ledsmärtor. Den verkar även inflammationshämmande och påskyndar urinutsöndringen. l Sydsverige lär allmogen fordom ha använt ett avkok av älgört som utvärtes medel mot ohyra hos boskap.

För att vara verksam bör älgörten användas färsk eller kort tid efter insamling och torkning. Torkade blad av älgört ger ett alldeles utmärkt örtte som verkar svettdrivande och febersänkande.

Förekomst: Växer allmänt på fuktiga ställen, längs stränder och i diken över hela landet. Kan bilda stora, täta bestånd som ökat i omfattning under senare år.

Kännetecken: En 1-1,5 m hög, flerårig ört med rak, hård, upptill förgrenad stjälk. Blad parbladiga, sågade, uddblad mycket större med 3-5 flikar. Bladen är på ovansidan kala och mörkgröna, på undersidan vithåriga. Blommor gulvita (juni-juli), små, i rikt förgrenade kvastlika blomställningar. De har vanligen 5-6 foder- och kronblad. Frukter små nötter, 6-10 stycken tillsammans, vridna runt varandra. Jordstam med upp svällda knölar. Doft angenäm, smak aromatisk.

Använda växtdelar: Blommor, grenspetsar, jordstam. Bör ej bevaras längre än ett år.

Innehållsämnen: Flavonglykosiden spiraeosid (quercetol bundet till glukos). Glykosiden monotropitosid, som är uppbyggd av metylsalicylat och primveros (glukos + xylos). I jordstammen garvämnen.

Medicinsk verkan: Febersänkande, inflammationshämmande, urin- och svettdrivande; jordstammen adstringerande.

Användning: Vid feber, förkylning, reumatiska besvär. Ödem. Jordstammen vid diarré.