Åbrodd

Artemisia abrotanum L.

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae (Compositae)

Åbrodd är en friskt citrondoftande halvbuske med finflikiga blad. Den tillhör malörtsläktet och odlades förr allmänt i stora delar av Europa som läkeväxt och kryddväxt. Sitt forna anseende som läkeväxt har åbrodden förlorat, men man kan fortfarande träffa på den någon gång i trädgårdar eller på kyrkogårdar.

Under medeltiden ordinerade man åbrodd inte bara vid åkommor som magvärk utan också mot ormbett och skallighet- ja, den användes rentav till djävulsutdrivning! Fram till 1700- talet förblev dess anseende oförminskat; senare har den endast använts som en välsmakande ersättning för malört - den har samma stimulerande inverkan på matsmältningsorganen.

Åbrodd innehåller liksom malört skadliga ämnen, varför man får lov att använda den med försiktighet. En gammal sed är att placera åbroddkvistar i linneskåpen för att skänka vällukt åt innehållet och hålla skadeinsekter borta. Åbrodd fanns också med i de buketter som kvinnorna förr hade med sig till kyrkan, och som helst skulle bestå av välluktande växter, t.ex. Iuktsalvia, liljekonvalje och hägg.

OBS! Överdosering bör undvikas.

Förekomst: Inhemsk i södra Europa och Mindre Asien. Härdig i Sverige, men hinner sällan blomma, än mindre sätta frukt. Numera så gott som utgången som kulturväxt hos oss.

Kännetecken: En upp till meterhög halvbuske med risiga grenar och finflikiga, trådsmala, något gråludna blad. Blommorna är små och sitter i små ändställda korgar i glesa ställningar. Korgarna innehåller uteslutande diskblommor, och de är samtliga tvåkönade. Frukterna saknar pensel. Åbroddens doft är stark och påminner om citron.

Använda växtdelar: Bladbärande grenar.

Innehållsämnen: Flavonoider. Polyfenolsyrorna kaffe- och klorogensyra. Kumarinderivaten skopoletol, isofraxin och umbelliferon.

Medicinsk verkan: Galldrivande, menstruationsökande, antiseptisk, sårläkande

Användning: Har numera endast användning som krydda med citronliknande lukt, bl.a. förnämlig brännvinskrydda.