|
Ålandsrot | Foto: Luke Ace |
Inula helenium L. Alant
KORGBLOMMIGA VÄXTER
Asteraceae (Compositue)
Ålandsroten åtnjuter alltsedan antiken ett gott rykte som läkeväxt - den omtalas redan hos Theofrastos, Dioskorides och Plinius. Växtens verkan beror på den eteriska olja som finns i jordstammen. När man har tagit upp jordstammen skär man den i bitar som man låter torka i solen.
I många trakter förekom det förr att man åt ålandsrotens jordstam med socker. Man framställde också ett vin på ålandsrot som skulle hjälpa mot dålig matsmältning.
Ålandsrot är en stor växt med äggformiga blad som inte förekommer vild i vårt land. De fåtaliga bestånd som man kan träffa på i Sydsverige är alla rester av tidigare odlingar eller förvildade från sådana. Man förmodar att ålandsroten har blivit införd i Europa från sitt ursprungliga utbredningsområde i Centralasien. Sedan antas den, i likhet med så många av våra medicinalväxter, ha införts till Norden av medeltidens munkar, som odlade den i sina örtagårdar. Det svenska nanmet på växten är en förvrängning av namnformen alant, som i sin tur säkerligen är en förvrängning av det latinska släktnamnet Inula.
Förekomst: Härstammar troligen från Central asien. Kan i Sverige påträffas förvildad.
Kännetecken: En kraftig, flerårig växt, 1-2 m hög. Stjälk upprätt med breda, grovtandade, undertill vitludna blad. De är äggrunda lansettlika med kort nedlöpande bas. Blommor gula (juni-september) i stora korgar, som sitter tillsammans i kvastlika ställningar. Holkfjäll olika stora, strålblommor långa, smala och talrika. Frukter brunaktiga, försedda med enkla, rödaktiga har kransar. Jordstam kort och tjock.
Använda växtdelar: Jordstam med rötter, insamlad på hösten.
Innehållsämnen: 1-2 % eterisk olja med helenin, som är en blandning av de tre seskviviterpenlaktonerna alantolakton, isoalantolakton och dihydroalantolakton Kolhydratet inulin, upp till 45%.
Medicinsk verkan: Sekretlösande i luftvägarna, upphostningsbefrämjande, stimulerar sekretion av matsmältningsvätskor, urindrivande, maskdödande.
Användning: Vid Iuftrörskatarr, hosta, vid aptitlöshet.