|
Buxbom | Foto: Derek Ramsey |
Buxus sempervirens
BUXBOMSVÄXTER
Buxaceae
Buxbom är i vårt land mest känd som en ständigt grön prydnadsbuske, oftast använd som häckväxt, men det finns också en trädartad form som kan bli ända upp till åtta meter hög. Den synnerligen hårda och fasta veden har sedan antiken varit uppskattad framför allt som virke för snideri- och svarveriarbeten.
Buxbomens medicinska egenskaper påpekades redan på 1100-talet av Hildegard av Bingen, och under renässansen prisades buxbom som medel mot skallighet. En samtida författare berättar om en ung bonde vars huvud hade blivit kalt som ett ägg. Efter behandling med buxbomsextrakt återfick han en präktig hårväxt - men tyvärr var medlet så effektivt att han blev hårig som en apa även i ansiktet och på halsen.
Buxbom - framför allt bladen och rotens bark - innehåller ett flertal alkaloider. De är i stora doser giftiga för människor och vissa djur; det händer ofta att kamelerna vid Kaspiska havet äter ihjäl sig på denna buske. Men buxbom har också använts som ersättning för kinin vid behandling av malaria.
OBS! Giftig vid överdosering!
Förekomst: Växer vild i de södra och sydvästra delarna av Europa, mest på kalkhaltigt underlag, i ljusa skogar och i bergssluttningar. I södra Sverige ofta odlad som prydnadsväxt.
Kännetecken: Höjd 0,5-8 m. Vanligen en tät buske med hård ved och ständigt gröna blad. Blad motsatta med korta skaft; något urnupna i spetsen, helbräddade; vaxöverdragna, mörkgröna ovanpå och Ijusgröna undertill. Gula blommor (april-maj, sällan hos oss) i små runda samlingar i bladvecken. Blomställning märklig med en central honblomma omgiven av hanblommor, påminnande om törelväxternas, varför buxbom ibland förs till denna familj Frukten består av en 3-kantig kapsel. När den springer upp kastas 6 svarta glänsande frön ut. Smak mycket bitter.
Använda växtdelar: Rotbark, blad.
Innehållsämnen: Alkaloider, eterolja, vitamin C.
Medicinsk verkan: Febersänkande, svettdrivande, laxerande, gallsekretionsbefrämjande. Alkaloiderna har en experimentellt påvisad hämmande effekt på ett flertal tumörformer.
Användning: Vid feber, gallbesvär.