Dragon

Artemisia dracunculus

Estragon

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Denna väldoftande kryddväxt anses härstamma från Sydryssland och Sibirien. Under namnet tarkhoum var den känd och uppskattad av araberna långt innan den infördes i Europa. Till vår världsdel kan den ha kommit i samband med mongolinvasionerna, men troligare är att den medfördes av de hemvändande korsriddarna på 1200-talet.

De arabiska läkarna skattade den högt som läkeört, och den lärde Avicenna påstod till och med att dragon var ett verksamt medel mot pest. I Europa avtog efter hand intresset för dragonörten som medicinalväxt, men i gengäld kom den att inta en viktig plats bland kryddväxterna.

Hackad dragonört på grönsaker, fisk eller kött ger inte bara en angenäm smak åt maten utan verkar dessutom aptitretande och främjar matsmältningen. Dragon är också den krydda som ger béarnaisesåsen dess karakteristiska smak. Det finns två sorters dragon - fransk och rysk. Den ryska, A. dracunculus var. inodora, är härdigare och blir högre än den franska, men ger inte samma fina kulinariska upplevelse.

Förekomst: Vildväxande i sydöstra Europa, på stäpper i södra Ryssland och i Sibirien. I Sydeuropa även ofta odlad. Ibland odlad i Sverige i soliga, skyddade lägen. Trivs bäst på väldränerad jord.

Kännetecken: Flerårig växt med slanka, upp till meterhöga stjälkar. Blad kala, mörkgröna, helbräddade, smalt lansettlika. Blommor små, grönaktiga, obetydliga i små korgar som sitter i en yvig ställning. Förökas med sticklingar eller genom delning. Rysk dragon, A. dracunculus var. inodora, har något håriga blad. Kan förökas med frö. Doft och smak aromatisk.

Använda växtdelar: Blad.

Innehållsämnen: Eterolja (0,5-1,0 %) med metyl kavikol, fellandren och ocimen.

Medicinsk verkan: Aptitökande, matsmältningsbefrämjande, kramplösande, antiseptisk.

Användning: Numera endast som uppskattad krydda, ofta i vinäger.