En

Juniperus communis

CYPRESSVÄXTER

Cupressaceae

Enen uppträder i vårt land normalt som en tämligen lågväxt buske, men även som ett träd - i enstaka fall ståtliga resar på 10 m. De befruktade honblommorna utvecklas under det andra året till klotrunda, gröna skenfrukter, men det är först under det tredje året efter blomningen som bären mognar och får sin blåsvarta färg.

Enbären tillskrevs under medeltiden en magisk läkokraft, men i våra dagar används de huvudsakligen på grund av sin urindrivande och aptitretande verkan och som krydda i maträtter och spritdrycker (orden gin och genever kommer av juniperus). Enrisrökning användes länge som skydd mot smittsamma sjukdomar som pest och spetälska, och även vid förlossningar för att förhindra att barnet blev en bortbyting. Den eteriska olja som destilleras av bär, barr och ved har använts till ingnidning mot gikt och reumatism men kan framkalla hudinflammationer. Enbär kan redan i små doser verka retande på njurarna, varför personer med njurbesvär bör iaktta försiktighet. S.k. kikbär, som är en gallbildning på en, användes förr som medel mot kikhosta.

OBS! Enbär kan verka retande på njurarna!

Förekomst: Växer på hedar och på torra backar allmänt över hela landet, även högt uppe i fjällen upp till 1400 m över havet i Jämtland.

Kännetecken: Höjd 50 cm - 6 m. Ofta krypande eller upprätt, sällan trädformig. Grenar yviga och upprätta, unga kvistar trekantiga. Barr blågröna, stickande, i kransar om tre. Tvåbyggare. Hanblommor, gulaktiga och oansenliga, anläggs i vecken av de mellersta barrkransarna på en kvist som korta sidoskott. Frukten är grönaktig som omogen, senare blådaggig för att efter 2-3 år övergå till svart.

Använda växtdelar: Skenfrukter (bärkottar, "enbär").

Innehållsämnen: Eterolja (0,2-2 %, vanligen ca 1 %) med alfa-pinen som huvudbeståndsdel och terpinenol-(4) som urindrivande beståndsdel. Invertsocker (25-30 %).

Medicinsk verkan: Invärtes urindrivande, ökar mag- och tarmsaftsekretionen. Ökar genomblödningen lokalt vid utvärtes bruk.

Användning: Invärtes vid ödem, njur- och blåsinfektioner samt som aptitökande medel. Utvärtes vid reumatiska besvär och muskelsmärtor. Krydda och till rökning av fisk och kött.