Fjällsippa

Dryas octopetala

ROSVÄXTER

Rosaceae

Fjällsippans stora, vita blommor påminner en del om sippornas, liksom fruktställningen, vilket förklarar dess något missvisande namn Den är ingen sippa utan en dvärgbuske tillhörande familjen rosväxter. Den växer ovanför trädgränsen och är spridd över hela den skandinaviska fällkedjan, ibland i så täta och vidsträckta bestånd att man talar om särskilda dryashedar. Förutom i våra fjäll förekommer den - som relikt - i Mellaneuropas bergstrakter. Den är mycket köldhärdig.

Det vetenskapliga släktnamnet, Dryas, kommer av det grekiska ordet dryas, som betyder trädnymf, dryad, och i sin tur är bildat av drys, ek. De gröna, läderartade bladen påminner om små eklöv.

Fjällsippans blad ingår i s.k. schweizerte, som verkar aptitretande och främjar matsmältningen. I folkmedicinen har växten använts t.ex. mot reumatisk värk, och samerna har använt beredningar på växten mot en lång rad invärtes sjukdomar.

Förekomst: Växer på torra, kalkrika fjällhedar från Härjedalen till Torne lappmark.

Kännetecken: En låg (5-15 cm) ständigt grön halvbuske med nedliggande, rotslående stammar som utgår från en kraftig rot. Blad regelbundet naggade, ovanpå gröna, undertill täckta av en vit filt, till utseendet påminnande om små ekblad. Stipler sammanvuxna med bladskaftet. Blommor (juli-augusti) vita och stora (2-4 cm), ensamma på långa, håriga skaft. Foder med 79 foderblad, krona med 7-9 smalt äggformade kronblad. Ståndare och pistiller talrika, de senare fria med långa stift. Småfrukterna är nötliknande och försedda med ett långt, hårigt utskott bildat av stiftet, ett vindspridningsorgan. Rot pelarformig och trådig. Luktlös. Smak adstringerande.

Använda växtdelar: Blad. Innehållsämnen: Garvämnen, mineralsalter.

Medicinsk verkan: Adstringerande, stärkande, matsmältningsbefordrande.

Användning: Vid diarré, till gurgling vid munhåleinflammationer. Som aptitökande medel.