Flockarun

Centaurium erythraea

Tusengyllenört

GENTIANAVÄXTER

Gentianaceae

En uppfattning om denna örts egenskaper, och om vilken vikt man har fäst vid den, får man av dess vetenskapliga och folkliga namn. Släktnamnet syftar på kentauren Chiron, som enligt myten använde denna ört när han skulle behandla Herakles för ett sår efter en pil. Flockarun kallas även tusengyllenört, vilket beror på en felaktig tolkning av namnet Centaurium som en sammansättning av de latinska orden centum, hundra, och aurum guld; även det svenska namnledet arun kommer av aurum. Sedan höjde man hundra till tusen för att understryka örtens läkekraft.

Romarna använde flockarun som febernedsättande medel, och senare användes den som ersättning för den dyrbara kinabarken. Under hela medeltiden ansågs den mycket verksam mot en hel rad åkommor, från gulsot till ormbett. Örten innehåller bitterämnen av samma sort som finns i gullgentiana, och ett te berett av bladen utnyttjas än i dag som aptitretande och magstärkande medel. Rätt torkad och förvarad håller den sig länge utan att förlora vare sig sitt utseende eller sina medicinska egenskaper.

Förekomst: På gräsklädda backsluttningar. ängar och vid vägkanter ganska sällsynt i de sydöstra delarna av landet. Numera ovanligare.

Kännetecken: En 10 50 cm hög, övervintrande ettårig kal ört med en bladrosett vid basen och motsatta blad utefter stjälken. Rosettblad ovala, vanligen 5-nerviga, stjälkblad mindre. Blommor rosenröda (juli-augusti) på korta skaft, i täta knippen i stjälktoppen Foder rörformigt, krona nedtill rörlik vid basen med 5 utbredda trubbiga flikar; 5 ståndare vars knappar ändrar form efter att ha avgett sitt pollen. Frukten består av en kapsel, som spricker upp med två valver.

Använda växtdelar: Ovanjordiska delen av orten i blomningsstadiet.

Innehållsämnen: Bitterämne. Glykosiden erythrocentaurin, bunden till socker, och närstående ämnen, mera i blommorna än i stjälken. Harts, oleanolsyra.

Medicinsk verkan: Ökar avsöndringen av saliv, mag- och tarmsaft, ökar därmed matsmältningen och hungerkänslan.

Användning: Som aptitstimulerande medel. Tidigare som febernedsättande medel. Ingrediens i vermut.