Gåsört

Potentilla anserina

Silverört

ROSVÄXTER

Rosaceae

Det finns ett stort antal fingerörtsarter i vårt land. De är nära besläktade med smultronsläktet, Fragaria, och deras blommor är till form och uppbyggnad mycket lika smultronblommor. I medicinska sammanhang är det i första hand de tre arterna gåsört, revfingerört och blodrot som kommer till användning. Det vetenskapliga släktnamnet kommer av latinets potens, mäktig, och syftar på den kraftiga verkan som tillskrevs örterna. Artepitetet innehåller det likaledes latinska namnet anser, gås.

Gåsörten är en tämligen lågvuxen men kraftig ört med på undersidan silkeshåriga blad som bildar silverskimrande mattor på näringsrika ställen - vägrenar, stränder, hagar. De stora, gula blommorna öppnar sig på morgonen och sluter sig på kvällen, och vid dåligt väder förblir de slutna hela dagen. Blomningen pågår hela sommaren. Örten används inom folkmedicinen mot menstruationssmärtor och roten har ansetts verksam mot inflammationer i tandköttet.

Förekomst: Allmän över större delen av landet. Ursprunglig på strandängar och på sandig, fuktig mark. Gasörten förekommer även som åkerogräs på kväverika jordar.

Kännetecken: 10-30 cm hög, krypande ört med långa utlöpare som är rotslående vid bladfästena. Blad mångparbladiga, till skillnad från flertalet andra Potentilla-arter, upp till 20 cm långa, ovanpå gröna eller gröngrå, undertill (ibland även ovanpå) silvergrå p.g.a. silkesskimrande hår. Småblad fint sågade. Blommor gula (maj-juli), upp till 2 cm breda, ensamma på långa skaft från bladrosetterna. Ytterfoder, 5-taligt foder, 5 kronblad, talrika ståndare och pistiller. Jordstam kort, vedartad; blir under sommarens lopp knöllik p.g.a. upplagrad stärkelse.

Använda växtdelar: Hela den ovanjordiska delen i blomningsstadiet.

Innehållsämnen: Ca 5% garvämnen, flavonglykosider.

Medicinsk verkan: Adstringerande. Den kramplösande effekten på tarm och livmoder är osäker.

Användning: Utvärtes till gurgling och sårbehandling. Invärtes vid diarré, menssmärtor.