Giftsallat

Lactuca virosa

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Giftsallat är en släkting till den vanliga trädgårdssallaten och odlades förr som medicinalväxt; i vårt land förekommer den endast sällan förvildad. Utmärkande för giftsallaten är dels storleken- vissa varieteter blir 3 m höga - och de gula blommorna som höjer sig högt över bladen, dels den obehagliga lukt som den avger. Om man bryter av t.ex. en stjälk tränger en vit mjölksaft fram i brottytan. Denna saft utvanns redan i antiken på grund av sin lugnande verkan; i intorkat skick användes den, under namnet lactucarium, som läkemedel. Dioskorides jämförde den med opium, och det är från honom som bruket att blanda lactucarium med opium stammar. Före införandet av kloroform användes giftsallatens mjölksaft som bedövningsmedel vid operationer, och ordinerades dessutom bl.a. vid kramper, astma och nervösa besvär. I Sverige har giftsallaten inte längre någon medicinsk användning, men utomlands förekommer mjölksaften i flera apotekspreparat.

OBS! Mjölksaften är giftig i större mängd!

Förekomst: Sällan som förvildad i Sverige, inhemsk i södra Mellaneuropa; förekommer i steniga sluttningar, i vinberg och vägkanter.

Kännetecken: Tvåårig, 60-300 cm hög ört. Hela växten innehåller vit mjölksaft. Stjälk upprätt, ofta stötande i rött, hård, upptill förgrenad. Blad stora, mörkgröna till blågröna, med taggtänder i kanten. Bladen är hela eller något uppflikade med hjärtformad, stjälkomfattande bas. Mittnerv undertill försedd med taggar. Gula blomkorgar i juli- september, som sitter i glesa samlingar. Frukt svart och försedd med fjäderpensel. Rot spolformad. Lukt oangenäm. Smak bitter.

Använda växtdelar: Blad. Mjölksaft (lactucarium).

Innehållsämnen: I lactucarium bitterämnet lactucin och dess ester lactucopicrin. Organiska syror, socker. Hartser bestående av lactuceroler.

Medicinsk verkan: Hostdämpande, lätt rogivande.

Användning: Främst i barnpraxis vid kikhosta och bronkit. Vid oro, sömnrubbning.