Gulmåra

Galium verum

Jungfru Marie sänghalm, mjölkysta

MÅRVÄXTER

Rubiaceae

Enligt legenden vilade Jungfru Maria på en bädd av gulmåra, vilket har givit örten tillnamnet Jungfru Marie sänghalm. Ett annat namn på gulmåran är mjölkysta, vilket enligt Linné syftar på örtens förmåga att få mjölk att ysta sig som om man hade tillsatt löpe. Det vetenskapliga släktnamnet är en avledning av det grekiska ordet gala, mjölk, och syftar på samma egenskap. Gulmåran är en flerårig ört med honungsdoftande blomvippor som lockar till sig mängder av bin och humlor.

Redan i antiken var det känt att man kunde utvinna färgämnen ur gulmåran - ett rött sådant ur roten och ett gult ur blommorna. Det är gulmårans blommor som ger chesterosten dess kraftiga färg och karakteristiska smak.

Gulmåran tillskrevs tidigt magiska och medicinska egenskaper men föll så i glömska. Först på 1800-talet kom den till heders igen som läkeväxt - då som medel mot olika kramptillstånd. Numera används den endast inom folkmedicinen. Utvärtes verkar den adstringeran de och sårläkande, invärtes kramplösande och urindrivande.

Förekomst: Allmän på torra gräsbackar från Skåne till Värmland, östra Dalarna och Hälsingland; norr därom finns gulmåran sällsynt ända upp till Norrbotten och Lule lappmark.

Kännetecken: Flerårig, 20-80 cm hög ört. Stjälk upprätt, rund och kal Blad smala, lineära, i kransar om 6-12; ovanpå mörkgröna och undertill ljust filthåriga med inrullade kanter. Blommor gula (juli-augusti), talrika, små, i täta knippeliknande ställningar. Frukt liten, kal och svart. Jordstam utefter marken, smalt cylindrisk. Doft honungsartad. Smak mycket egenartad, syrlig.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar.

Innehållsämnen: Kiselsyra, organiska syror, fetter, vitamin C. Förekomst av koagulationsenzym är osäkert.

Medicinsk verkan: Utvärtes som adstringerande, sårhelande. Invärtes som kramplösande, urindrivande. Förmågan att koagulera mjölk beror på den höga syrahalten och framträder endast vid koncentrerade avkok.

Användning: Utvärtes vid sårbehandling, invärtes vid ödem, njur- och blåslidande.