Hallon

Rubus idaeus

ROSVÄXTER

Rosaceae

Hallon är en halvbuske som är släkt med björnbär och hjortron. Från dess jordstam utvecklar sig varje år upprätta stammar. Dessa bär blommor och frukt först under det andra året och dör sedan. Det innebär att man i regel kan plocka bär från samma hallonbuske år efter år.

Det finns för närvarande flera hundra odlade hallonsorter (i Sverige rör det sig om avsevärt färre) hos vilka bärens färg varierar från djupaste rött till vitt. Odlingen av hallon sköt fart under medeltiden. Bären var dock kända och uppskattade långt dessförinnan, vilket framgår av flera fynd av hallonfrön på förhistoriska boplatser. På 1700-talet ansåg man att hallonen var vida överlägsna den tidens "medicin" mot hjärtåkommor, nämligen krossade pärlor. Färska hallon verkar milt laxerande. Hallon används också som smakförbättrande medel i läkemedel för barn. I vårt land används bären framför allt till saft och sylt, men på andra håll ingår hallon ofta i vin, ättika, sirap och likörer. Av de under blomningen insamlade bladen, som torkas, kan man bereda ett välsmakande te med stoppande verkan.

Förekomst: Allmän över hela landet utom längst i norr och på Gotland. Växer ofta i täta bestånd på hyggen och vid skogsvägar, där marken är kväverik. Ofta odlad och förvildad.

Kännetecken: Halvbuske, 1-2 m hög. Från jordstammen växer det ut underjordiska utlöpare och upprätta, tvååriga skott, vilka bär blommor först andra året. Barken är småtaggig. Blad ovanpå Ijusgröna, undertill vitaktiga med 3-5 tandade småblad. Blommor vitaktiga (juni- augusti) med 5 små upprätta kronblad, talrika ståndare och pistiller. Frukt röd och äggformig, sammansatt av flera små, korthåriga stenfrukter, lossnar från det tappformiga fruktfästet. Lukt angenäm. Smak sötsur.

Använda växtdelar: Blad, insamlade under blomningen.

Innehållsämnen: Garvämnen och spår av eterolja.

Medicinsk verkan: Antidiarroisk.

Användning: Invärtes vid diarré, en blandning av björnbärs- och hallonblad som te. Bladen torkas i högar, varvid en fermentering sker, bladen får grönbrun färg och blir aromatiska. Utvärtes som gurgelvatten vid mun- och svalginflammationer. Till bad vid svårläkta sår.