Harsyra

Oxalis acetosella

Surklöver, harväppling

HARSYREVÄXTER

Oxalidaceae

Harsyran är en liten späd ört med trefingrade blad som påminner om klöverblad. Den trivs i skugga och kan därför påträffas djupt inne i granskogens mörker. Växten har en karakteristisk, syrlig smak och används både inom folkmedicinen och i hushållet. Av harsyra kan man bereda en uppfriskande lemonad och en dryck som är välgörande vid febersjukdomar. Örten förhöjer smaken på soppor och kan ersätta citronsaft i sallader.

Inom folkmedicinen har harsyran använts som blodrenande medel, mot skörbjugg och vid gulsot och njursjukdomar. Eftersom örten i likhet med rabarber, ängssyra och spenat innehåller kalium- och kalciumsalter och oxalsyra, får den endast användas i små doser, särskilt av personer med njurbesvär.

Tidigare användes bladen till framställning av oxalsyra som bl.a. ingick i ett pulver som användes för att ta bort besvärliga rost- och bläckfläckar på tyg. Numera framställs dock oxalsyra fabriksmässigt på syntetisk väg.

OBS! Används endast i små doser; ej under längre tid!

Förekomst: Finns allmänt från Skåne till Jämtland och Västerbotten. Något sparsammare på Öland och Gotland. Växer i både barr- och lövskogar, gärna på sandig jord i skugga.

Kännetecken: Harsyran är en av våra vanligaste skogsväxter. Det är en liten, 5-15 cm hög späd flerårig ört. Jordstam försedd med en mängd köttiga knoppar. Bladen utgår alla från denna och är långskaftade. De är trefingrade och småbladen hjärtformade, undertill ofta skiftande i rött. Blommor vita med violetta nerver, sällan röda, (april-maj); de består av 5 korta foderblad, 5 kronblad, 10 ståndare och en pistill med 5 fria stift. Frukten utgörs av en långsträckt kapsel, som öppnas explosivt varvid fröna slungas ut. Den stora förekomsten av kaliumoxalat i växten gör att den smakar surt.

Använda växtdelar: Färska blad och jordstam.

Innehållsämnen: Oxalsyra, kaliumvateoxalat. Vitamin C. Slemämnen.

Medicinsk verkan: Febersänkande. urindrivande, förebygger och botar skörbjugg.

Användning: Saknar numera medicinsk användning.