Hassel

Corylus avellana

HASSELVÄXTER

Corylaceae

Talrika fossila bladavtryck bevisar att hasselformer snarlika dem vi har i dag existerade redan för miljontals år sedan, under tertiärtiden. Och fynd av hasselnötter i gravar från yngre stenåldern tyder på att redan dåtidens människa åt dess frukter.

Alltsedan antiken har läkarna använt hasselns nötter på mångahanda sätt. Dioskorides ansåg att de var skadliga för magen men lindrade hosta. Cato anbefallde dem som ett smärtstillande medel vid njurstensanfall. Matthiolus påstod att stötta hasselnötter blandade med björnfett befrämjade hårväxten. En sak är säker - hasselnötter är mycket näringsrika och nyttiga och mer lättsmälta än valnötter. Nötterna innehåller en olja som bland annat används som matolja och som råvara inom industrin vid tillverkning av tvål och kosmetiska preparat.

Ett svettdrivande te berett av hasselhängen har varit ett gammalt folkligt medel mot influensa, och en dekokt på barken har använts inom folkmedicinen som medel mot olika febersjukdomar.

Av hasselkvistar tillverkade man förr slagrutor, med vilkas hjälp man sökte efter vattenådror och metaller.

OBS! Pollen kan förorsaka allergier!

Förekomst: Allmän i Ijusa skogar. Iundar, ängar och skogsbryn i södra Sverige; uppträder i enstaka exemplar på skyddade platser upp till Ångermanland.

Kännetecken: Upp till 5 m hög buske; flera stammar från gemensam bas. Unga kvistar grå, senare gråbruna, bark uppsprickande i korta remsor. Blad strödda på korta skaft, runda hjärtformade, tillspetsade, grovt sågade. Unga blad mjukhåriga. Blomning på bar kvist (mars-april). Hanhängen blekgula, ca 5 cm långa. Honblommor oansenliga, bruna, äggformade (lika knopparna) med djupröda märken. Frukten en hårdskalig nöt. Några nötter sitter tillsammans, var och en omgiven av en flerflikig svepeskål.

Använda växtdelar: Blad, bark av unga grenar.

Innehållsämnen: Garvämnen av katekintyp. Flavonoiden myricitrosid, som är rhamnosglykosiden av myricetol.

Medicinsk verkan: Adstringerande, blodstillande. Febersänkande, kärlsammandragande, svetthämmande.

Användning: Utvärtes vid sårbehandling. Till gurgling vid mun- och svalginflammationer. Invärtes vid feber.