Hjärtstilla

Leonurus cardiaca

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Det vetenskapliga släktnamnet Leonurus är sammansatt av de grekiska orden för lejon, leon, och svans, oura, och syftar på blomställningens form. Artnamnet cardiaca kommer av örtens gamla anseende som ett verksamt läkemedel mot hjärt- och magbesvär. Redan hos TheoErastos träffar man på växtnamnet kardiaka, men då är det förmodligen en annan växt som avses; den förste som använde namnet på just hjärtstilla torde ha varit den tyske botanisten Leonhart Fuchs på 1500-talet.

Hjärtstilla invandrade från den tempererade zonen av Asien mot slutet av 600-talet och har sedan spritt sig över Europa med undantag av trakterna kring Medelhavet. Den odlades som läkeväxt i klosterträdgårdarna och snart även i allmogens täppor.

Örten har framför allt tillskrivits en gynnsam verkan vid nervösa hjärtbesvär och anses alltjämt allmänt lugnande på samma sätt som vänderoten, Valeriana off cinalis; den föll emellertid efter hand i glömska. Nyare undersökningar har påvisat såväl en livmodersammandragande som en viss sköldkörtelreglerande effekt.

Förekomst: Hör ursprungligen hemma i Asien, men sedan medeltiden odlad i stora delar av Europa; uppträder förvildad här och var. Finns sällsynt i Götaland och Svealand på näringsrik jord kring bebyggelse.

Kännetecken: Flerårig ört, 50-150 cm hög. Stjälk styv. fyrkantig och grenad, med blad utefter hela sin längd. Blad ovanpå mörkgröna, undertill grå, skaftade, tandade och handflikiga, de nedre med 5-7, de övre med 3 flikar. Blommor rosa till purpurröda (juli- augusti) i täta kransar i övre delen av stjälken. Foder med 5 tänder; de två nedre är hakformigt krökta. Krona hårig, inuti försedd med en hårkrans. Lukt obehaglig, smak bitter.

Använda växtdelar: Färsk blommande grenspets.

Innehållsämnen: Stachydrin, eterolja, bitter ämnesglykosid, garvämne.

Medicinsk verkan: Hjärtlugnande, upphostningsbefordrande, livmoderkontraherande. Forskning pågår beträffande växtens effekt på sköldkörteln.

Användning: Mot hjärtklappning, hjärtneuros, mild överfunktion av sköldkörteln.