Islandslav

Cetraria islandica

Islandsmossa

LAVAR

Parmeliaceae

Islandslaven är en låg, busklikt förgrenad växt utan vare sig blommor, blad eller rötter. Den utgör egentligen inte någon enhetlig organism, utan är som alla andra lavar uppbyggd av två helt olika växter, en svamp- och en algart. Dessa båda är emellertid oskiljaktigt förbundna med varandra och lever tillsammans i symbios. Islandslaven växer på berghällar och hedar och i glesa skogar i hela landet. Den är mycket anspråkslös - det enda den behöver är litet vatten, litet luft och litet Ijus - och härdig; dess livsprocesser fortgår också vid mycket låga temperaturer och den tål torka under så lång tid som ett år.

Den gynnsamma effekt som islandslaven har vid mag- och tarmkatarr beror på att den innehåller bitterämnen, och dessa gör också att den verkar aptitretande. Dessutom innehåller denna lav stora mängder slemämnen, varför den tidigt kom att användas som näringsmedel. Den bittra smaken lakades ur och sedan maldes den torkade laven till mjöl.

Islandslaven har även spelat en viktig roll som textilfärgningsmedel. Den ger en varm, gul nyans.

Förekomst: Islandslaven är allmän i hela Sverige utom i Sydsveriges slättområden. Den växer på marken såväl på fjällhedar som i Ijusa skogar, särskilt i hällmarkstallskog och på tallhedar. Finns även på mossar och på sanddyner.

Kännetecken: En 5-10 cm hög växt, som bildar glänsande olivfärgade till mörkbruna tuvor. Dessa är uppbyggda av broskartade, plattade, rikt flikiga båldelar, vilka är Ijusare på undersidan. I kanterna sitter små svarta hår och hela undersidan är prydd av vita fläckar, där märgen är blottad. Bålen dör bort vid basen och blir där rödaktig. Lukt svagt tånglik. Smak bitter.

Använda växtdelar: Hela torkade laven (thallus).

Innehållsämnen: Slemämnena lichenin och isolichenin (50 % av torkade laven). Lavsyrorna usninsyra och fumarprotocetrarsyra, som ger den bittra smaken.

Medicinsk verkan: Upphostningsbefordrande; lavsyrorna stimulerar matsmältningskörtlarna och verkar därmed aptitstimulerande.

Användning: Vid luftrörskatarr. Aptitlöshet; mag- och tarmkatarr.