Isop

Hyssopus officinalis

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Växtnamnet hyssopos förekommer hos många av de antika grekiska författarna och även på några ställen i Bibeln - så t.ex. sägs kung Salomo ha känt till och uppskattat en ört med detta namn. Enligt Johannesevangeliet var det på en isopstängel som man räckte svampen med ättikvin till Jesus på korset - men eftersom den ört som vi kallar isop inte förekommer vare sig i Palestina eller i Grekland är det osäkert om det är den som avses. Till vårt land kom växten med munkarna, och den odlas än i dag i trädgårdarna, men nu snarare som prydnadsväxt än som läkeört.

De blå blommorna utsänder en stark, aromatisk doft, och av denna anledning lade gummorna i vissa trakter isopblommor i psalmböckerna- den skarpa lukten skulle hindra dem från att slumra till i kyrkan.

I folkmedicinen har isop framför allt använts som upphostningsbefordrande medel vid kronisk bronkit och astma, men den ansågs tidigare även kunna bota diverse hudsjukdomar och ge lindring vid sår och blånader.

Förekomst: Härstammar från Medelhavsländerna, där den växer på kalkbergsbranter, torrängar och på varma murar. Sedan medeltiden odlad i vårt land och här och där i de södra delarna förvildad. Trivs bäst på lätt, sandig jord.

Kännetecken: En 20-60 cm hög flerårig halvbuske. Små lineära blad med kraftig mittnerv. Blommor vanligen livligt blåvioletta (juli-september), men vita, skära eller purpurfärgade former uppträder också. Foder med 5 tänder, krona med platt, kort överläpp och dubbelt så lång treflikig underläpp; 4 violetta utstickande ståndare. Frukter 4, bestående av äggformade, mörkbruna nötter. Jordstam vedartad. Lukt kraftigt aromatisk. Smak bitter.

Använda växtdelar: Hela blommande växten.

Innehållsämnen: Bitterämnet marrubin. Ursol- och oleanolsyra. Flavonoiden diosmin. Eterolja med pinocamphon.

Medicinsk effekt: Aptitstimulerande, kramplösande, upphostningsbefordrande, lätt urindrivande, svettdrivande.

Användning: Som aptitstimulerande medel. Vid bronkialkatarr. Vid väderspänning. Till gurgelvatten. Krydda, likörtillverkning.