Kalmus

Acorus calamus

KALLAVÄXTER

Araceae

Kalmus hör ursprungligen hemma i Asien. Den infördes i Östeuropa på 1200-talet av tartarerna, som på sina härjningståg medförde stycken av kalmusrot. Bitarna användes till desinficering av dricksvattnet. Idag är örten utbredd över stora delar av Europa.

Kalmus är en strandväxt liksom vass, och artnamnet kommer av det grekiska ordet kalamos som just betyder vass. Då den i vårt klimat inte bildar några frukter kan den sprida sig enbart med hjälp av skott från den kraftiga jordstammen, som kan bli upp till 1,5 m lång. Kalmusroten har en angenäm fruktig doft som erinrar om mandariner; smaken är däremot skarp. I många länder använder man jordstammen som öl- och brännvinskrydda, på vissa platser äter man den insyltad. Förr tuggade man bitar av kalmusrot för att skydda sig mot smitta vid koleracpidemier och andra farsoter. Det har också förekommit att man har rökt torkad kalmusrot i stället för tobak som ett slags rökavvänjningsmedel.

Kalmusrotens olja har i djurförsök visat sig kunna framkalla tumörer.

OBS! Intagen i för stor dos kan roten verka som kräkmedel!

Förekomst: Mindre allmän till sällsynt vid näringsrika vatten längs sjöstränder och i åar och dammar upp till södra Dalarna.

Kännetecken: En 50-150 cm hög flerårig vattenväxt. Blad smala, svärdlika, vid basen rödaktiga, ofta tvärveckade på ena sidan. Blommor små, grönaktiga (juni-juli), i hundratal i långa kolvar, som sticker ut från basen av ett hölsterblad. Blommor med 6 kalkblad, 6 ståndare, 1 pistill. Jordstam grönaktigt brun, förgrenad. Lukt mandarinliknande. Smak pepparartad.

Använda växtdelar: Jordstam.

Innehållsämnen: Bitterämne och garvämne. 2-4% eterisk olja med skarp smak och varierande sammansättning beroende på di-, tri- och tetraploidi. En karakteristisk beståndsdel i den eteriska oljan är cis-asaron.

Medicinsk verkan: Sårläkande. Stimulerar sekretionen av saliv, mag- och tarmsaft. Ökar ämnesomsättningen. Lugnande effekt på centrala nervsystemet.

Användning: Utvärtes till bad vid svårläkta sår. Invärtes vid aptitlöshet, nervösa magbesvär.