Kanadabinka

Erigeron canadense

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Denna ört var okänd i Europa till 1655, då den för första gången omnämns i en örtkatalog. Den hade införts från Nordamerika till den botaniska trädgården vid slottet Blois i Frankrike, kanske av misstag, tillsammans med andra växter.

Med hjälp av den rikliga fröproduktionen och frönas utomordentliga flygförmåga bredde kanadabinkan snabbt ut sig, och redan mot slutet av 1700-talet förekom den rikligt i nästan hela Syd- och Mellaneuropa; till vårt land kom den i början av 1800-talet, men här är den fortfarande ganska ovanlig.

Med sina mycket små, gulvita blomkorgar är kanadabinkan inte särskilt anslående, men i Kanada och Förenta staterna är den mycket uppskattad för sina medicinska egenskaper - den anses blodstillande och maskdrivande. Som blodstillande medel, framför allt vid hemorrojder, har kanadabinkan använts även i vårt land inom folkmedicinen. Dessutom anses kanadabinka verka stoppande och urindrivande, samt lindrande vid gikt och reumatism. Förr brukade man den också som skydd mot trolldom.

Förekomst: Inhemsk i Nordamerika. Tämligen sällsynt i främst södra Sverige; växer mest på olika slags kulturmarker, vanligen på sandigt underlag.

Kännetecken: En tämligen grov, ett- till tvåårig ört, som kan bli ända upp till 1 m hög. Stjälk styv och upprätt. Upp till blomställningen är den enkel, sedan blir den rikt förgrenad. Blad lansettlika till smalt lansettlika. De är något håriga och blir 1-4 cm långa. Blomkorgar gulvita (juli oktober), talrika, små. Korgarna sitter i en ganska tät, långsträckt vipplik ställning i stjälktoppen. I korgarnas centrala delar blekgula diskblommor, i kanten små korta vitaktiga strålblommor. Frukter små med smutsvit hårpensel.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar. Färsk pressaft.

Innehållsämnen: Eterisk olja. Garvämne, gallussyra, flavonoider, harts.

Medicinsk verkan: Urindrivande, antidiarroisk, maskdrivande. Blödningshämmande.

Användning: Gikt, reumatiska besvär. Blåskatarr.