Kransborre

Marrubium vulgare

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Denna fleråriga växt härstammar från Medelhavsområdet och förekommer sällsynt förvildad i vårt land. Den växer i täta snår och trivs på varma, torra ställen, vid gårdar, längs vägar och på avstjälpningsplatser. Bladen har en mycket bitter smak, och det vetenskapliga namnet sägs komma av de hebreiska orden mar, bitter, och rob, saft.

De gamla egyptierna använde kransborren som ett medel vid andningsbesvär, Dioskorides ansåg att den hade menstruationsreglerande egenskaper men också att den var farlig för personer med njursjukdomar. På 8OO-talet odlades kransborren av den karolingiske vetenskapsmannen, diktaren och abboten Strabo i klosterträdgården i Reichenau, och han prisade örten som en utomordentligt verksam läkeväxt. Matthiolus ordinerade den i salvform som ett medel att befrämja mjölksekretionen hos kvinnor.

Kransborrens bitterämne, marrubin, har en sekretionsbefrämjande verkan på körtlarna i andningsvägarna. Inom folkmedicinen används den bl.a. vid sjukdomar i luftvägarna och vid magbesvär.

OBS! Olämplig att ta in vid njursjukdomar!

Förekomst: Ytterst sällsynt på Öland och Gotland, tidigare även från Skåne till Bohuslän, Västmanland och mellersta Uppland. Förvildad, sällan odlad. Växer på torra kulturpåverkade ställen.

Kännetecken: En 30-70 cm hög, flerårig ört med tjock filthårighet på stjälken. Blad skaftade och brett äggrunda, rynkiga. De är kraftigt vitludna, särskilt undertill. Blommor små, vita (juli-augusti) sittande i täta kransar utefter den bladiga stjälken. Foder vitludet med 10 tänder, som är försedda med krokar vid mognaden. Kronan har kluven överläpp och treflikig underläpp; ståndare 4. Smak bitter.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar.

Innehållsämnen: Bitterämnet marrubin (diterpenlakton), ca 1% Mineralsalter (kalium, järn), garvämne, slem.

Medicinsk verkan: Stimulerar sekretionen av mag- och tarmsaft och galla; stegrar aptiten. Upphostningsbefrämjande. Sårläkande.

Användning: Invärtes vid aptitlöshet. matsmältningsrubbningar, bronkialkatarr, torr hosta. Utvärtes som omslag vid svårläkta sår.