Krusbär

Ribes uva-crispa

Stickelbär

VINBÄRSVÄXTER

Grossulariaceae

Släktnamnet Ribes kommer från arabiskan. Ursprungligen betecknade det andra växter som araberna i sina hemländer odlade som medicinalväxter. När de erövrade Spanien gav de detta namn åt vinbärsbusken, vars frukter smakade lika surt som deras inhemska läkeörter. Under medeltiden kom namnet Ribes eller Ribos att användas på både vinbär och krusbär.

Odlingen av krusbär tycks ha kommit igång på allvar först på 1500-talet. Efter hand har man fått fram sorter med allt större bär som skiljer sig åt i fråga om färg, smak och behåring. Medan de odlade sorterna kan få bär som är nästan lika stora som plommon, är de vilda krusbären ofta knappast större än en ärta. Vilda eller förvildade krusbärsbuskar finner man framför allt i steniga backar och skogsgläntor; ibland växer de till och med i håligheter i gamla träd.

Bären, och den saft man utvinner ur dem, är rika på socker, organiska syror och vitaminer. De kan användas till kräm, gelé eller marmelad och får då gärna vara omogna. Att äta omogna bär direkt från busken kan dock få obehagliga följder om det sker till övermått. Av fullmogna bär beredde man förr ett gott vin; det fanns till och med ett mousserande krusbärsvin som kallades svensk champagne.

Förekomst: Tämligen allmänt vildväxande från Skåne till Jämtland och Ångermanland samt lokalt i Torne lappmark. Växer på torra, steniga ställen, ofta odlad och förvildad.

Kännetecken: En 60-150 cm hög buske med tornförsedda grenar. Blad handflikiga, med 3-5 avrundade, tandade flikar. Blommor gulgröna eller rödaktiga (maj), enstaka eller i grupper om 2-3. Kronan består av mycket korta, gulvita kronblad. Ståndare 5. Bär gulaktiga, grönaktiga eller rödaktiga, något utdraget runda, vanligen håriga. De innehåller ett flertal frön. Jordstammen bildar utlöpare. Den mogna frukten söt.

Använda växtdelar: Blad. rot, frukter. Försiktig torkning i ugn. Förvaring i slutna kärl.

Innehållsämnen: Mineralsalter, organiska syror, sockerarter, vitamin A, B, C.

Medicinsk verkan: Aptitstegrande. matsmältningsbefodrande, laxerande, urindrivande.

Användning: Numera ingen direkt medicinsk användning; däremot bären till sylt och saft.