Kryddsalvia

Salvia officinalis

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Kryddsalvia härstammar från Medelhavsområdet. Den omtalades redan i Orfeusmyten, och Hippokrates nämner den som ett medel mot lungsjukdomar. Den medicinska användningen avspeglar sig i släktnamnet, som kommer av det latinska ordet salvare, bota. Kryddsalvia rekommenderades av Hildegard av Bingen, och Salernoskolan frågade: "Varför skall en människa dö i vars trädgård det växer salvia, om inte därför att det inte existerar något medel mot dödens makt?"

Förutom som medicinalväxt kan örten brukas som matkrydda, som desinficerande medel, som malmedel och som skönhetsmedel, men framför allt dricks den som te. Kryddsalvia hämmar svettutsöndringen och minskar mjölkproduktionen vilket underlättar avvänjningen av bröstbarn - och verkar dessutom bland annat blodsockersänkande. Ett alltför stort intag av kryddsalvia kan framkalla förgiftningssymtom, beroende på att örten - i likhet med malört - innehåller det giftiga ämnet thujon.

OBS! Giftig intagen i stora mängder!

Förekomst: Inhemsk i Medelhavsländerna. Odlas allmänt i kryddgårdar i södra Sverige.

Kännetecken: En 30-70 cm hög halvbuske med håriga grenar. Blad avlånga, grågröna, motsatta, på skaft, hårda och finsågade, med nedsänkt nervnät. Blommor blåvioletta (juni-juli) i axlika blomställningar. Kronan har nästan rak överläpp och treflikig underläpp Ståndare 2. Doft och smak aromatisk.

Använda växtdelar: Blad. insamlade före blomningen.

Innehållsämnen: 1-2 % eterisk olja med de typiska beståndsdelarna thujon. cineol och kamfer. Bitterämnet pikrosalvin. Flavonoider. Depsid av kaffesyra och alfa-hydroxy-dihydro-kaffesyra. Ursolsyra.

Medicinsk verkan: Hämmar saliv-, svett- och mjölksekretion, stimulerar gallsekretion, blodsockersänkande, Utvärtes antiseptisk, svampdödande, adstringerande.

Användning: Invärtes vid nattsvett; för avslutande av amning; galldrivande medel. Utvärtes till gurgling och spolning vid inflammation i munhåla och svalg; till bad vid svårläkta sår. Viktig krydda.