Kungsljus

Verbascum thapsus

Vanligt kungsljus

LEJONGAPSVÄXTER

Scrophulariaceae

Det finns flera kungsljusarter som kan förväxlas med varandra, men det är från medicinsk synpunkt betydelselöst då deras egenskaper i stor utsträckning är desamma. Växten har fått sitt namn av den raka, upprätta stjälken som för tanken till ett vaxljus. Blommorna är rika på honung.

Örten verkar hostlindrande och har även ansetts ha en smärtstillande effekt vid sjukdomar i luftvägarna. Under första världskriget fick den en renässans som bedövningsmedel. Kungsljusets bedövande verkan har påståtts vara så stark att man bara genom att gnida in sig med växten skulle kunna fånga fisk med händerna. Av kungsljusblommor, som förr var officinella, bereder man ett förträffligt te mot luftvägskatarr, hosta och förkylning. Innan man dricker detta te bör man filtrera det för att avlägsna det ludd som sitter inte bara på bladen utan också på blommorna - det kan annars framkalla retningar i halsen och matsmältningskanalen. Utvärtes har kungsljus i folkmedicinen använts t.ex. vid behandling av brännskador, frostknölar, bensår och klåda.

OBS! Te berett av blommorna bör filtreras!

Förekomst: Växer tämligen allmänt i berg och torra backar från Skåne till Jämtland och södra Västerbotten.

Kännetecken: En 80-200 cm hög tvåårig ört. Stjälk hårig, vanligen enkel, rak och grov, omsluten av brett lansettformade grunt naggade blad. De är på båda sidor kraftigt filthåriga. Blommor ljusgula (juli-september) talrika i en lång, tät, axlik blomställning. Foder hårigt och femtandat. Krona platt, femtalig, faller snart av. Ståndare 5, av vilka 3 är kortare och hårbeklädda.

Använda växtdelar: Fullt utvecklade blommor av Verbascum thapsus, V. phlomoides och V. thapsiforme, torkade i några timmar i sol, sedan i skugga. Förvaras mörkt.

Innehållsämnen: Färgämnen av karotentyp (alfa-croceten) och flavonoidtyp (hesperosid och verbascosid). Slem, saponiner, aucobosid (iridoidglykosid).

Medicinsk verkan: Slemlösande, upphostningsbefrämjande, lindrande på inflammerade slemhinnor.

Användning: Vid bronkialkatarr; till gurgling vid inflammation i mun och svalg.