Liguster

Ligustrum vulgare

OLIVVÄXTER

Oleaceae

Liguster är en omtyckt prydnadsbuske och häckväxt. I vårt land växer den vild endast i Halland, Bohuslän och Dalsland, där den förekommer sällsynt i steniga backar och skogsbryn. I länder med mildare klimat än vårt kan de mörkgröna, kala bladen, som på senhösten blir violetta, överleva den kalla årstiden. De runda, glänsande svarta bären är giftiga; de kan förorsaka såväl svåra inflammationer i mag-tarm-kanalen som häftiga diarréer, kramper och cirkulationsrubbningar. Hos barn har de till och med orsakat dödsfall. Blomställningarna, som påminner om små vita syrenklasar, slår ut i juni och utsänder – i likhet med bladen och bären – en stark, tung doft.

De unga, böjliga grenarna används till korgflätning. Av bären framställde man förr ett violett bläck, och de har även använts till färgning av garn och vin; barken ger ett gult färgämne. Av bladen kan man bereda ett munvatten som används vid kroniska inflammationer i mun och hals. Ligusteroljan är ett gammalt beprövat medel som används än i dag som liniment vid olika smärttillstånd.

OBS! Bären är giftiga!

Förekomst: I Sverige vildväxande sällsynt i ett mindre område från norra Halland till Bohuslän och Dalsland. Växer på torra, steniga platser. Ofta odlad i Sydsverige som häckväxt och stundom förvildad.

Kännetecken: Upp till 3 m hög buske. Blad motsatta, kortskaftade, avlångt lansettlika, helbräddade, kala, glänsande mörkgröna, undertill ljusare. Blommor gulvita (juni-juli), sittande i toppställda, doftande klaselika ställningar. Foder litet, otydligt 4-tandat, krona rörformig, 4-flikig, flikar platt utbredda, ståndare 2, pistill 1. Frukt ett glänsande svart bär. Blommornas doft intensiv, sötaktig. Smak bitter.

Använda växtdelar: Blommor och blad, samlade under sommaren.

Innehållsämnen: Garvämne, harts, bitterämne, socker, vitamin C.

Medicinsk verkan: Adstringerande, sårläkande, sårrenande.

Användning: Utvärtes till sårbehandling. Till gurgelvatten vid kroniska inflammationer i mun och svalg.