Linnea

Linnea borealis

KAPRIFOLVÄXTER

Caprifoliaceae

Linnea är en halvbuske med tunna, krypande, förvedade grenar eller revor, ofta flera meter långa. De klockformade, väldoftande blommorna sitter två och två på upprättstående skott. Linnea förekommer i de kallare delarna av Europa, Asien och Nordamerika - det vetenskapliga artnamnet borealis betyder nordlig. Släktnamnet skapades som en hyllning till Linné av den holländske botanisten Gronovius, Linnés samtida och gynnare. Namnet upptogs sedan av Linné själv - linnean var hans älsklingsblomma.

Många av de folkliga namnen på växten anger att den i folkmedicinen har använts mot ledbesvär av olika slag: benvärksgräs, giktegräs, torrvärksgräs – torrvärk var ett gammalt ord för gikt. Linné rekommenderade också linnean som ersättning för te, då "dess runda blader giva en god smak och därtill rensa blodet framför andra växter, så att ännu inget säkrare medel är emot torrvärk, gikt och flussar". I Norge användes linnea tidigare utvärtes och invärtes mot eksem, nässelfeber, bältros och andra hudåkommor framför allt hos barn. Numera tycks linnea ha kommit helt ur bruk.

Förekomst: Tämligen allmän över hela landet. Växer i barrskogar och på fjällhedar och i björkskog upp till 1200 m.

Kännetecken: En späd, krypande halvbuske. De förvedade rotslående stjälkarna kan bli mer än meterlånga. Från stjälken utgår upp till 15 cm höga upprätta skott som nedtill bär blad och avslutas med ett knippe med två lutande blommor. Bladen sitter parvis, är ovala och fint naggade. Blommor skära utanpå och mörkare inuti (juni-augusti). Krona femflikig, klocklik. Ståndare 4, varav två längre och två kortare, stift långt med ett huvudlikt märke. Frukt nötlik, klibbhårig, till en början trerummig, men endast ett fröämne utvecklas till frö. Blommornas doft angenäm.

Använda växtdelar: Hela ovanjordiska delen av växten, insamlad under blomningen.

Innehållsämnen: Garvämnen, bitterämne.

Medicinsk verkan: Har tidigare ansetts vara urindrivande och ''blodrenande".

Användning: Har använts mot reumatiska besvär och utvärtes mot skabb och som ögonvatten. Har numera ingen användning i Skandinavien.