Mariatistel

Silybum marianum

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Mariatisteln hör hemma i Medelhavsområdet och Orienten; i vårt land förekommer den endast odlad som prydnadsväxt, men den kan även någon gång påträffas förvildad. Sitt namn har den fått av de iögonfallande vita strimmorna på bladen, som enligt legenden härrör från några droppar mjölk som föll från Jungfru Marias bröst när hon skulle rädda Jesus undan Herodes förföljelser.

Sedan gammalt är mariatisteln känd som köksväxt. Av de späda bladen kan man bereda en sallad; rötterna och blomkorgarna kan ätas kokta i vatten - i Frankrike kallas örten ibland vild kronärtskocka. Hackad tjänar den på sina håll som kreatursfoder, och fröna är omtyckta av fåglarna.

Mariatisteln användes tidigt av läkarna. Dioskorides ansåg den verksam bl.a. som kräkmedel, och örten har även ansetts kunna bota eller lindra hjärt- och cirkulationsbesvär. Frukterna har använts mot håll, mjält- och leverbesvär. Vissa av de verksamma ämnena i örten tycks ha en gynnsam inverkan vid förgiftningar och kunna skydda levern.

Fröna bör tas in endast på läkares ordination!

Förekomst: Växer på torra ställen vid vägkanter och på avfallsplatser i hela Medelhavsområdet. I Mellaneuropa liksom i Sverige blott sällsynt, förvildad och kultiverad i trädgårdar.

Kännetecken: En grov, 30-150 cm hög tistel. Tvåårig. Stjälk upprätt och ogrenad, något hårig. Blad stora och blanka med vita nerver, flikiga, taggtandade i kanterna. Blommor rödvioletta (juli-augusti), rörlika, i ofta ensamma halvklotformiga korgar omgivna av vassa holkfjäll. Frukter svarta, glänsande eller med gula fläckar upptill med gula fjädertofsar. Rot spolformig, tjock. Luktlös. Smak liknande kronärtskockans.

Använda växtdelar: Blad, frukter.

Innehållsämnen: Flera flavonoider, främst silymarin, uppbyggt av dihydroquercitin och koniferylalkohol. Eterisk olja, histamin, tyramin

Medicinsk verkan: Stimulerar produktion och sekretion av galla. Silymarin har leverskyddande effekt.

Användning: Vid akut och kronisk hepatit. Vid alkoholbetingad fettlever.