Martorn

Eryngium campestre

FLOCKBLOMSTRIGA VÄXTER

Apiaceae

Martorn är en växt som faller litet utanför ramen. Med sina kompakta, korglika blomflockar och sina taggiga blad erinrar den om de korgblommiga växterna, men i själva verket är den en till tistel förklädd umbellat. Den art av martorn som förekommer sällsynt på havsstränder i södra Sverige, Eryngium maritimum, är numera fridlyst. Den ståtliga växten var tidigare en eftertraktad prydnad, och hotades därför av utrotning genom plockning.

Antikens läkare lovordade martorn och tillskrev växten en lång rad dygder, men av dessa är det i dag huvudsakligen de aptitretande och urindrivande egenskaperna som är allmänt erkända.

Linné berättar, att späda skott av Eryngium maritimum, tillagad som sparris, "äro en delice, drifva urinen, rensa blodet och uppmuntra". Martorn används också i en del länder som grönsak och kryddväxt. På sina håll åtnjuter martorn dessutom ett visst anseende som afrodisiakum - sannolikt helt oförtjänt.

Förekomst: Växer vild i Syd- och Mellaneuropa på solvarma sluttningar på kalkgrund samt vid vägkanter. I Sverige odlas den som prydnadsväxt. Den närstående E. maritimum förekommer sällsynt vild på havsstränder i södra Sverige (fridlyst).

Kännetecken: En 20-50 cm hög, särpräglad flerårig ört med hård, vitgrön förgrenad stjälk som bär blad. Blad vitgröna, hårda, styva med vitaktiga nervnät, djupt parflikiga och taggiga el ler grovt sågtandade. Blommor små, vita (juliseptember), i runda huvuden, omgivna av 3- 6 taggiga, långt utdragna hylleblad. Foderblad lansettlika, sylvassa, dubbelt så långa som de 5 kronbladen. Ståndare 5. Frukten täckt av spetsiga fjäll. Smak först söt, senare bitter och skarp. Den svenska arten E. maritimum, ibland kallad kostertistel, är grövre, mer blåaktig. Blad nästan runda, metalliskt hårda. Blomhuvuden större.

Använda växtdelar: Blad, rot.

Innehållsämnen: Eterisk olja, saponin, kalium-, kalcium- och natriumsalter.

Medicinsk verkan: Aptitstimulerande, urindrivande, menstruationsreglerande.

Användning: Vid aptitlöshet, ödem.