Mjölkört

Chamaenerion angustifolium

Rallarros, mjölke

NATTLJUSVÄXTER

Onagraceae

Mjölkörten hänfördes tidigare till dunörtsläktet, Epilobium, som i Sverige omfattar bortåt tjugo arter och en mängd hybridformer. De flesta har skära, nektarrika blommor och en långsträckt fruktkapsel som vid mognaden öppnar sig med fyra valvler och släpper ut hundratals små frön försedda med hårpenslar. Mjölkörten skiljer sig från de flesta andra dunörtväxter genom de strödda bladen och kronbladen som är sammanvuxna till ett kort rör.

Den växer i skogsgläntor, hyggen och på dikesrenar; andra dunörtväxter är däremot tydligare knutna till fuktiga växtplatser. Förekomsten utefter nybyggda järnvägsbanor har gett växten namnet rallarros.

På grund av sina adstringerande och sårrengörande egenskaper används växten i mun- och gurgelvatten. De unga bladen och skotten äts i många trakter som sallad eller grönsaker. Torkade kan bladen användas som tesurrogat. Framför allt i Finland och Ryssland spelade mjölkörtste länge en viktig roll bland allmogen. Växtens svenska namn kommer av att den ansetts öka mjölksekretionen - den gavs t.ex. som foder åt nötkreatur.

Förekomst: Växer allmänt i skog. på berg, hyggen och röjda områden över hela landet. Förekommer ofta på järnvägsbankar och vägrenar.

Kännetecken: En 70-160 cm hög, flerårig ört med ogrenad stjälk, som vanligen är rödaktig och på efter sommaren blir förvedad. Blad oskaftade, smalt lansettlika, nästan otandade, på undersidan med talrika framträdande nerver. Blommor klarröda (juli-augusti) i en utdragen, ganska gles klase. Foderblad 4, kronblad 4, de undre något mindre än de övre; ståndare 8, pistill med fyrflikigt märke, stift nedåtböjt. Fruktkapsel lång och smal med 4 valvler. I varje kapsel finns flera hundra frön, försedda med långa hartofsar. Jordstam utbredd, krypande. Rotens smak söt.

Använda växtdelar: Blommor, blad.

Innehållsämnen: Garvämne, slem, eterisk olja.

Medicinsk verkan: Adstringerande, blodstillande, sårrenande.

Användning: Till gurgling vid inflammation i mun och svalg. Efter torkning lämpar sig bladen i blandning med andra växters blad till te.