Mjölon

Arctostaphylos uva-ursi

LJUNGVÄXTER

Ericaceae

Mjölon är ett nedliggande ris som ofta täcker stora ytor. Grenarna är krypande, rotslående och bildar mattor. Mjölon är en gammal, övervägande nordeuropeisk läkeväxt som ända sedan medeltiden har varit uppskattad för sin urinvägsdesinficerande och urindrivande verkan. Numera har mjölonbladen blivit aktuella som naturmedel för egenvård, men långt in på 1960-talet var professor Ljunggrens s.k. urologte, ett örtte som bl.a. innehöll mjölonblad, mycket använt även av läkarna.

Mjölonbladen innehåller som främsta verksamma beståndsdelar fenolglykosiderna arbutin och metylarbutin. När dessa ämnen har passerat njurarna bildar de i urinen de antiseptiskt verksamma föreningarna hydrokinon och metylhydrokinon. Båda dessa är emellertid giftiga, varför man inte under någon längre tid bör förtära stora mängder mjölonblad.

Under det från finskan härstammande namnet "jakuspapuk" såldes förr stora kvantiteter mjölonblad för att blandas i tobak. Såväl släktnamnet som artnamnet betyder björndruva, en benämning som antyder att mjölonen är mycket omtyckta av björnar.

OBS! Användning under längre tid kan ge biverkningar i form av förstoppning!

Förekomst: Finns ganska allmänt på sandiga skogshedar, berg och vägslänter över så gott som hela landet, även tämligen högt upp i fjällen.

Kännetecken: En 15-30 cm hög dvärgbuske med långa, rotslående, krypande grenar. Kan vara mattbildande. Blad ständigt gröna, läderartade och helbräddade på korta skaft, i kanten platta. Blommor vita-skära (maj), små, rundat klocklika med 5 korta flikar längst ut. De sitter i mindre samlingar. Frukter runda, 4-6 mm i diameter, vid mognaden röda. De liknar lingon liksom växten i övrigt, men är torra, mjöliga och smaklösa.

Använda växtdelar: Blad.

Innehållsämnen: 5-11% arbutin, metylarbutin, gallussyra, 0,8-1,0% hyperosid (quercetin3-gaiaktosid), 6-19% garvämne (penta-hexa-Ogalloylglukos).

Medicinsk verkan: Antiseptisk verkan på urinvägarna genom spjälkning till hydrokinon, som är antiseptisk, i alkalisk urin.

Användning: Vid blåskatarr, i tillräckligt hög dos.