Myrten

Myrtus communis

MYRTENVÄXTER

Myrtaceae

Myrtenbusken har, särskilt i Medelhavsländerna där den är inhemsk, spelat en viktig roll vid allehanda kulthandlingar och ceremonier. Egyptierna använde myrtenkvistar som prydnad vid festligheter. Hos grekerna var myrten helgad åt Afrodite, hos romarna åt Venus. Av myrtenkvistar flätade man ärekransar och bröllopskransar.

När bruket att smycka bruden med en krans av myrten uppstod i Mellaneuropa, det skedde först under senare delen av medeltiden - skall det enligt en del forskare ha hängt samman med att ett te berett av myrtenblad ansågs förebygga havandeskap: myrtenkransen var ett tecken på att bruden efter bröllopet inte längre behövde dricka detta te. Brudkronan av myrten blev vanlig här i landet först på 1800-talet. Myrtenbusken, som bildar täta snår, har glänsande, ständigt gröna blad med aromatisk doft som är täckta av en mängd oljekörtlar. De vita, väldoftande blommorna slår ut i maj och bären mognar på hösten. Tidigare var myrten en mycket vanlig krukväxt.

Förekomst: Förekommer som vildväxande i Medelhavsländerna, speciellt i kusttrakterna. Tillhör hårdbladsbuskarna i den s.k. macchian. Går upp till 800 m. Här i landet ibland odlad som krukväxt.

Kännetecken: En 3-5 m hög, starkt förgrenad buske. Blad ständigt gröna, läderartade, glänsande, lansettformiga och helbräddade. De har korta skaft, sitter korsvis motsatta, sällan i grupper om 3, och är försedda med oljekörtlar. Blommor vita (maj-juli), skaftade, ensamma i bladvecken. Foderblad 5, kronblad 5, talrika långskaftade ståndare, l utstickande stift. Bär svarta. Blommornas doft aromatisk, pepparlik, bärens smak syrlig, kryddartad

Använda växtdelar: Blad (augusti). Frukter (september-oktober).

Innehållsämnen: Garvämne, eterisk olja med pinen, kamfen och seskviterpenalkoholen myrtenol. Citronsyra, äppelsyra, vitamin C.

Medicinsk verkan: Adstringerande, antiseptisk.

Användning: Numera begränsad Vid bronkit, hosta, sinuit. Utvärtes vid hemorrojder, psoriasis, sår.