Näckros

a) Vit näckros, Nymphaea alba L.

b) Gul näckros, Nuphar luteum (L.) S. et Sm. Åkanna

NÄCKROSVÄXTER

Nymphaeaceae

Den gula och den vita näckrosen är besläktade; de tillhör olika släkten men samma familj och besitter likartade medicinska egenskaper. Båda arterna växer i tjärnar och lugna sjöar eller i sel i långsamt rinnande vattendrag. Den långa, böjliga stjälken når upp till vattenytan, där blommorna och bladen simmar. Den vita näckrosen har den största blomman i den nordiska floran. Frukten driver till att börja med på vattnet och sjunker sedan till bottnen. Näckrosen och besläktade utländska arter odlas ofta i trädgårdar och parkanläggningar.

Namnet Nymphaea syftar på en nymf som enligt sagan förvandlades till denna växt; Nuphar kommer sannolikt av det arabiska växtnamnet nilufar. Forntidens och medeltidens läkare varnade för växten och ansåg att näckrosen "fördärvade glädjen och var ett gift för kärleken".

Av släktet Nymphaea finns i Närke och Västergötland - i Västra och Stora Kroktjärn och Fagertärn i Tiveden - rödblommiga former som är sällsynta och fridlysta.

Förekomst: a) Huvudsakligen i stillastående grunt vatten upp till Dalarna och Gästrikland. b) I större delen av landet, på större djup, även i svagt strömmande vatten.

Kännetecken: Fleråriga vattenväxter med kraftig jordstam och mycket långskaftade blad och blommor. Blad runda eller rundat hjärtformiga, läderartade, helbräddade, 10-30 cm i diameter, flyter på vattenytan. Frukt köttig, spricker upp vid mognaden. a) Blommor vita (juni augusti), 10-12 cm breda, 4 gröna foderblad, ca 20 kronblad, vanligen talrika ståndare. Blad rödaktiga undertill. b) Blommor gula (juni-augusti), 3-7 cm breda, 5 stora gula foderblad, talrika gula kronblad, talrika ståndare. Blad gröna under.

Använda växtdelar: a) Blommor, jordstam. b) Jordstam.

Innehållsämnen: a) Glykosiden nymphalin, alkaloiden nymphaein. Garvämne. b) Kinolizidinalkaloider, bl.a. tiobinufaridin och desoxynufaridin. Garvämne.

Medicinsk verkan: a) Kramplösande, hjärtstimulerande. b) Antibakteriell, antimykotisk.

Användning: a) Tidigare vid pollutioner. flytningar, njur- och blåsåkommor. b) Tidigare som afrodisiakum.