Nejlikrot

Geum urbanum

ROSVÄXTER

Rosaceae

På sommaren kan man med lätthet skilja nejlikroten från andra fleråriga örter som växer i skogsbryn och snår och på vägrenar. Den är en föga iögonenfallande, en smula stelt upprättstående växt med små gula blommor. De talrika frukterna bildar karakteristiska klotrunda samlingar. Huruvida det latinska släktnamnet Geum kan härledas från det grekiska ordet geuein, krydda, är inte säkert. I varje fall användes den svagt nejlikdoftande jordstammen tidigare som ersättning för kryddnejlika. det latinska artnamnet urbanum är första gången belagt hos Conrad Gesner 1561 och betyder "som växer i städer", en anspelning på att växten förekommer särskilt allmänt nära bebyggelse där marken är kväverik.

På 1100-talet gav Hildegard av Bingen nejlikroten tillnamnet benedicta, välsignad, och växten var länge högt skattad bl. a. som magstärkande och febernedsättande medel. Sedan blev nejlikroten mer eller mindre övergiven av den vetenskapliga medicinen, men i folkmedicinen har växten behållit sin popularitet, trots att den i vissa trakter har ansetts kunna förhäxa den som har den i sin ägo.

Förekomst: Allmän i lundar, hackar och snår till Värmland och Gästrikland, sällsynt norrut till södra Norrbotten.

Kännetecken: En 20 80 cm hög flerårig ört Stjälk hårig. De nedre bladen är uppdelade i 5-7 olika stora småblad. Ändbladet är störst Stjälkbladen har bladliknande stipler vid fästena. Blommor gula (juni), ensamma på skaft från de övre bladvecken. Foder och kronblad femtaliga, nästan liklånga, ståndare och pistiller talrika. Frukter små, håriga, försedda med ett långt krökt stift, som lätt fastnar i byxben och strumpor. Jordstam kort och avrundad. Doft aromatisk, påminner om kryddnejlikans. Smak bitter.

Använda växtdelar: Jordstam, insamlad före blomningen; blad, insamlade vid blomningen.

Innehållsämnen: Garvämne. Geosid, som spjälkas till eugenol, glukos och arabinos. Vitamin C.

Medicinsk verkan: Adstringerande, febersänkande, svettdrivande, sårläkande.

Användning: Vid matsmältningsrubbningar, diarré, gallbesvär, lätt blödande tandkött.