Pimpinell

Sanguisorba minor Scop.

ROSVÄXTER

Rosaceae

Namnet Sanguisorba minor omnämns redan av de tyska 1500- talsförfattarna Conrad Gesner och Johann Thal. Redan på den tiden odlades växten som sopp- och kryddväxt i köksträdgårdarna. Inom medicinen användes pimpinell mot katarr, diarré och dysenteri och andra störningar i matsmältningsapparaten.

De föga iögonfallande, till små huvuden sammanträngda blommorna är gröna med inslag av purpur. De pollineras med hjälp av vinden, vilket är anledningen till att de till skillnad från den närbesläktade blodtoppen, Sanguisorba officinalis, som pollineras av insekter, varken doftar eller frambringar någon nektar. Ståndarna har långa strängar; pistillernas märken är förstorade och penselformiga, vilket gör det lättare för dem att fånga upp kringflygande pollen. Unga blad av pimpinell har en frisk, sval smak, som erinrar om gurka. De kan användas på samma sätt som andra färska gröna kryddväxter. Te på pimpinellblad sägs ha uppiggande verkan. Pimpinell har använts som vinkrydda, "rött vin och pimpinella ".

Förekomst: Förekommer sällsynt på kalkrika jordar på torrbackar och kulturmarker från Skåne till Uppland. Införd till vårt land med gräsfrö eller odlad och förvildad.

Kännetecken: En 20-70 cm hög, flerårig ört vars stjälk är kantig till nästan rund, ofta med röd anstrykning. Blad parbladiga med 9-25 äggrunda, tandade småblad. Blommor i toppställda rundade huvuden, grönaktiga (juni-juli) med honblommor placerade i toppen, tvåkönade blommor i mitten och hanblommor längst ner. Stift röda, ståndare gula Kronblad saknas. Vid mognaden blir blombottnen hård och fast och

bildar en falsk nöt, som innesluter 1-3 småfrukter. Jordstam svagt förvedad. Smak något salt. Använda växtdelar: Hela växten under hela vegetationsperioden.

Innehållsämnen: Garvämne, eterisk olja, flavonderivat, vitamin C.

Medicinsk verkan: Adstringerande, blodstillande, väderspänningsfördelande, matsmältningsbefordrande, urindrivande.

Användning: Vid blödningar, diarré, hemorrojder, väderspänning.