Skogsek

Quercus robur L.

Sommarek

BOKVÄXTER

Fagaceae

I våra syd- och mellansvenska skogar förekommer två ekarter som ofta förväxlas med varandra. Bergs- eller vintereken, Quercus petraea, har blanka blad med tydligt skaft medan frukten saknar eller har mycket kort skaft. Den här avbildade arten, skogs- eller sommareken, har matta blad som nästan saknar skaft medan fruktställningen är långskaftad. Skogseken blir ibland mer än tusenårig, och många gamla ekar får mycket imponerande stammar med en omkrets av tio meter eller mer.

Eken har från historiens gryning spelat en betydande roll. Under ekar höll man ting, i antikens Rom eklövskrönte man förtjänta medborgare och hos de gamla nordborna betraktades eken som åskguden Tors träd. Ekbarken var tidigare officinell i Sverige och användes som kraftigt adstringerande medel. Ekollonen verkar adstringerande och användes förr rostade och kokade med vatten till "ollonkaffe", som gavs åt undernärda, skrofulösa barn - skrofler var namnet på en typ av barntuberkulos. Ekbladen kan användas till växtfärgning - de ger en grårosa färg.

Förekomst: växer allmänt vild upp till södra Gästrikland Stundom förvildad från gammal odling.

Kännetecken: Ett monumentalt träd, som kan bli över 30 m högt och ha en stamomkrets på mer än 10 m Kan förmodligen bli mer än 1000 år gammalt. Bark Ijusgrå, tätt uppsprucken i långsträckt fyrkantiga plattor. Blad kala, trubbflikiga, bredast ytterst, med bladöron vid basen. Hanblommor i tunna knippen på slanka hängen, honblommor kulformade, ljusbruna, i ändarna på de nya skotten (maj-juni) Frukterna, de s k. Ollonen, sitter parvis eller tre och tre, varje ollon med en grund svepeskål vid basen Smak bitter, adstringerande.

Använda växtdelar: Bark från 5-12 år gamla grenar.

Innehållsämnen: Garvämnen av katekintyp, 10-20 %

Medicinsk verkan: Adstringerande.

Användning: Dekokt till omslag, baddning, spolning av frostknölar, vid fotsvett. Till gurgling vid munslemhinneinflammationer. Ringa användning invärtes vid diarré.