Snårvinda

Calystegia sepium R. Br.

Skogsvinda

VINDEVÄXTER

Convolvulaceae

Snårvindan klättrar upp på staket, häckar och andra stöd som kan erbjuda fäste åt dess långa, tunna stjälk med de stora, vita trumpetformade blommorna. Snårvindan har inga klängen utan är en typisk slingerväxt som vindar sig runt andra växter ibland andra exemplar av samma art- genom tillväxtrörelser. Det svenska namnet på växten - liksom det vetenskapliga artnamnet sepium, av det latinska ordet suepes, häck - anspelar på dess vanligaste växtplatser. Det finns flera odlade former av snårvinda, men även den vilda formen är utomordentligt dekorativ, vilket inte hindrar att den betraktas som ogräs och därför är ovälkommen i de flesta trädgårdar.

Snårvindan tycks tidigt ha varit uppskattad på grund av rötternas och bladens kraftigt avförande verkan. Under medeltiden användes snårvinda av de arabiska läkarna som medel mot gulsot.

Även den närbesläktade åkervindan, Convolvulus arvensis, som är väsentligt mindre och har mindre, ljust röda blommor, är användbar som avföringsmedel; den är dock mindre verksam än snårvindan. Åkervindan uppträder också som ett mycket besvärligt ogräs.

Förekomst: Växer sällsynt i snår, längs stränder samt på avfallsplatser från Skåne till södra Värmland och Uppland. Lokalt utmed kusten upp till Norrbotten. Tidigare ofta odlad som prydnadsväxt i trädgårdar, varifrån den i många fall förvildats.

Kännetecken: En 1-3 m lång slingerväxt med långa underjordiska utlöpare Stjälken är trind eller har trubbiga kanter. Blad stora, spetsigt hjärtlika, på långa skaft. Blommor vita, undantagsvis ljusröda (juli-september) på långa skaft, ensamma i bladvecken. Två förblad täcker foderbladen. Krona trattlik, i knopp högervriden. Frökapsel med 4 frön. Jordstam vit, kottig och långt utdragen.

Använda växtdelar: Jordstam, rot och blad, torkade i skugga.

Innehållsämnen: Harts, garvämnen, mineralsalter.

Medicinsk verkan: Avförande effekt, som delvis motverkas av garvämnenas stoppande verkan. Galldrivande.

Användning: Vid förstoppning och gallbesvär.