Spiskummin

Cuminum cyminum L.

FLOCKBLOMSTRIGA VÄXTER

Apiaceae (Umbelliferae)

Spiskummin är en mycket gammal kryddväxt. Den spelade en framträdande roll i antikens gastronomi och medicin. Man har påträffat spiskumminfrukter i de egyptiska gravkamrarna, och växten omtalas också i Bibeln, av profeten Jesaja. Hippokrates ansåg att spiskummin var verksam mot gulsot, feber och lungsjukdomar. Den användes även mot kvinnosjukdomar. De dekadenta romarna utnyttjade spiskumminens matsmältningsbefrämjande egenskaper efter sina gästabud. Under medeltiden var spiskummin fortfarande mycket eftersökt i Europa, men försvann sedan mer eller mindre från kryddhyllor och medicinskåp i vår del av världen.

Numera används spiskummin mest som ost- och brödkrydda; den ingår också i vissa likörer. I allmänhet är det vanlig kummin som har intagit spiskumminens plats, och den har även lånat sitt namn av spiskummin. De båda växterna har likartade frukter, men spiskumminens är försedda med styva borst och har dessutom starkare och mindre angenäm lukt och skarpare och bittrare smak.

Förekomst: Inhemsk i Nordafrika och sydvästra Asien österut till Turkestan. Odlas som kryddväxt i bl a Främre Orienten och Kina. Går att odla i Sverige, men det sker mycket sällan.

Kännetecken: En spröd, ettårig flockblomstrig ört, 10 50 cm hög. Stjälk förgrenad. Bladen uppdelade i två flikar, som blir 2-5 cm långa. Blommor vita eller rödlätta (juni-juli). Kronblad djupt inskurna. I varje småflock 3-5 blommor. Frukten en klyvfrukt, 4 5 mm lång, smalt äggrund och strimmig, med borst. Liknar vanlig kummins frukt, men är större och ljusare brun. Starkt aromatisk, något bitter smak.

Använda växtdelar: Klyvfrukt.

Innehållsämnen: 2,5-5 % eterisk olja med 25-35 % kumminaldehyd, åtföljd av pinen, terpineol och andra terpener.

Medicinsk verkan: Stimulerande, väderspänningsfördelande, matsmältningsbefrämjande och menstruationsökande effekt.

Användning: Vid aptitlöshet och väderspänning. Som krydda ingår den ofta i curryblandningar.