Stensöta

Sambucus ebulus L.

Sommarhyll

KAPRIFOLVÄXTER

Caprifoliaceae

I Mellaneuropa finns tre vildväxande fläderarter som alla förekommer också i vårt land, odlade eller förvildade. Två av dem är buskar eller träd, medan den tredjesommarflädern- är en stor halvbuske som växer i skogsbryn och på vägrenar.

Sommarfläderns flocklika blomställningar och vita eller rosa blommor utsänder en doft som erinrar en smula om bittermandel; bladen däremot har en kväljande lukt som blir särskilt påfallande om man gnuggar dem mellan fingrarna.

I september dignar sommarflädern av svarta stenfrukter, fläderbär. Av den mörkröda bärsaften kan man utvinna ett färgämne som är känt sedan antiken. Bären är inte ätliga. De kan lätt förväxlas med den vanliga fläderns, och det har faktiskt inträffat allvarliga förgiftningar när barn har ätit sommarfläderns frukter. Också övriga delar av växten innehåller ett kemiskt ännu inte kartlagt bitterämne som i större doser är giftigt.

OBS! Överdosering, främst av rot och bär, framkallar kräkningar och yrsel.

Förekomst: Ej inhemsk i vårt land, men odlas i Sydsverige. Växer vild på näringsrikt underlag i skogar i Mellan- och Sydeuropa.

Kännetecken: En 50-150 cm hög, kraftig flerårig ört eller halvbuske. Stjälk grov, ogrenad, med vit märg. Blad parbladiga med 7 11 lansettlika, vasstandade småblad, utan stipler. Blommor vita, ofta med skär anstrykning (juni-augusti), i flock- eller klaselika samlingar. Kronblad översittande; ståndarknappar violetta. Frukt ett svart glänsande bär innehållande färgad saft och 3 kärnor. Jordstam krypande, fiberrik, vit och frodig. Hela plantans lukt avskyvärd. Blommornas doft erinrar om bittermandel. Smak bitter

Använda växtbelar: Jordstam, färsk eller torkad, bark, blommor, blad.

Innehållsämnen: Eterisk olja, kolhydrat, garvämnen, bitterämne, saponin.

Medicinsk verkan: Svett- och urindrivande. Avförande

Användning: Vid ödem och reumatiska åkommor.