Strandmalört

Artemisia maritima L.

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae (Compositae)

Som namnet antyder förekommer denna växt företrädesvis vid havsstränder. I Europa finner man strandmalört vid Medelhavet och längs Atlantkusten upp till Kattegatt och Östersjön; en något avvikande form växer också i Östeuropas och Centralasiens stäpp- och ökenområden och ytterligare en på Gotland. Strandmalörten trivs på saltrik mark. Hela växten är tätt grå- eller vitluddig, och den har en doft som är starkt aromatisk. De mycket små gulbruna blommorna slår ut på hösten; blomkorgarna bör samlas in före blomningen.

Strandmalört har vissa sårläkande egenskaper, men är framför allt ett gammalt beprövat medel mot spolmask. Dess maskdrivande verkan beror på santoninhalten i den eteriska oljan. I ännu starkare koncentration återfinns detta ämne hos den från Asien införda arten Artemisia cina, vars outvecklade blomkorgar går under namnet maskerö. Den besitter samma egenskaper som strandmalörten men kan i större doser ge upphov till vissa förgiftningssymtom.

OBS! Försiktighet vid dosering när den ges till barn. Viss giftverkan.

Förekomst: Mindre allmän på Västkusten samt på Öland och Gotland. Finns i övrigt bara på några få ställen längs Östersjökusten. Växer i täta bestånd på uppsköljd tang längsstränderna.

Kännetecken: En 30-60 cm hög flerårig ört eller halvbuske med förvedad, tunn jordstam. Stjälk örtartad, täckt med grå eller vita filthar, nedliggande till uppstigande och förgrenad. Längst ner på stjälken bildas knoppar, som följande år utvecklas till skott. Blad vita eller grå ludna och 2-3 ggr pardelade, de övre oskaftade. Blomkorgar brungula (augusti-september), små, äggrunda på korta skaft, upprätta eller hängande på spretande grenar med enstaka blad i stjälktoppen. Doft starkt aromatisk. Smak bitter, kamferartad

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar.

Innehållsämnen: Santonin, eterisk olja, mineralsalter, kolin.

Medicinsk verkan: Maskdrivande och sårläkande effekt.

Användning: Vid spolmask, till sårbehandling.