Styvmorsviol

Viola tricolor L.

VIOLVÄXTER

Violaceae

Styvmorsviolens blommor är vanligen blå-vit-gula - artnamnet tricolor betyder trefärgad - men det förekommer även andra färgvarianter. Styvmorsviol odlas ibland som prydnadsväxt, och den är en av de arter som genom korsning har givit upphov till pensén. Det svenska namnet förklaras på följande sätt av Linné: Det stora kronbladet är styvmodern som sitter på två dynor - foderblad - och har ett gult smörfat i knäet. De två bladen näst intill är hennes egna barn, som sitter på varsin dyna, medan de båda översta bladen är styvbarnen, som får dela på en dyna och inte når fram till smöret. Insamlingen och torkningen av växten är en smula kinkig. Den måste plockas tidigt på morgonen, så snart daggen har försvunnit, och torkas snabbt så att inte blommorna förstörs och frökapslarna mognar. De torkade blommorna behåller sina färger endast om de förvaras lufttätt.

Alltsedan renässansen har ett utdrag av styvmorsviol använts invärtes mot hudutslag och s.k. mjölkskorv hos barn. Samma te anses dessutom verka avförande och blodrenande och används mot reumatism.

Förekomst: Allmän över så gott som hela landet, sällsynt i norr och i fjällen på berg, backar. sandfält och hällar. Trivs bäst på surt underlag.

Kännetecken: En ettårig, 10-30 cm hög ört. Stjälk upprätt. Blad äggrunda till brett lansettformade. Stora bladliknande stipler, parflikigt uppdelade med större ändflik. Blommor vita, gula och blå eller violetta, ofta i blandade kombinationer (maj-juli), på långa skaft med vardera 5 olikformade kron- och foderblad. De två översta kronbladen är uppåtriktade. Det nedre kronbladet är brett, nedåtriktad och försett med sporre Ståndare 5, stift 1. Frukten är en flerfröig kapsel som kastar ut fröna. Växten har en bitter, saltartad smak.

Använda växtdelar: Hela växten, ovanjordiska delen och roten

Innehållsämnen: Saponiner, flavonoider, salicylsyraderivat, slem, garvämnen.

Medicinsk verkan: Febersänkande, urin- och svettdrivande, avförande.

Användning: Invärtes vid luftvägskatarr, reumatisk feber. Som hudvårdsmedel framför allt vid utslag hos barn, t ex mjölkskorv.