Taklök

Sempervivum tectorum L.

Huslök

FETBLADSVÄXTER

Crassulaceae

Taklök förekommer i klippskrevor framför allt i kalkfattiga bergarter i Syd- och Mellaneuropa. Den förekommer också odlad och förvildad, även i vårt land, på murkrön och gamla tak, där den tjänstgör som ett extra skydd mot regn. Enligt folktron skall ett hus med taklök inte skadas av blixten. Taklök är en förnöjsam, flerårig växt vars bladrosetter påminner Om utbredda kronärtskockor. Löken är ständigt grön och övervintrar.

Trots att taklöken är allmänt bekant förbiser man ofta dess värdefulla medicinska egenskaper. Användningen av taklök är mycket enkel. Man behöver inte invänta någon bestämd skördetid och man slipper besväret med att torka örten då bladen eller den ur bladen utvunna saften används färska vid till exempel brännskador. Dc köttiga bladen med sitt stora vattenförråd gör att växten bara behöver litet jord och kan klara sig under långa perioder utan regn. Ju torrare marken är, desto talrikare och större blir blommorna. Bladen går också att använda i soppor och stuvningar.

Förekomst: Inhemsk i mellersta och södra Europas bergstrakter, på nakna klippor. Hos oss tidigare allmänt odlad på torvtak, men numera sällsynt i stenpartier och liknande.

Kännetecken: En 20-50 cm hög flerårig växt. Blad breda, tjocka, i halvklotformade rosetter vid basen. Med utlöpare från jordstammen bildas en tät matta av bladrosetter från vilka de blommande skotten skjuter upp. Blommor rosa eller purpurröda (juli-augusti), tätt tillsammans i en platt grenad blomställning. 8-20 foderblad, 8-20 utbredda kronblad, dubbelt så långa som foderbladen, 16-40 ståndare, 8 -20 pistiller. Baljkapslar med talrika frön i två rader. Doft svag, smak syrlig.

Använda växtdelar: Färska blad, färsk pressaft.

Innehållsämnen: Äppelsyra, myrsyra. garvämnen, slem, harts.

Medicinsk verkan: Urin- och maskdrivande kramplösande, avsvällande, sårläkande.

Användning: Invärtes som maskmedel; vid dysmenorré. Utvärtes lokalt på insektsbett, brännsår, ögonlockssvullnad.