Tomtskräppa

Rumex obtusifolius L.

SLIDEVÄXTER

Polygonaceae

Denna ört, som är besläktad med ängssyra, har stora, brett elliptiska blad med hjärtformig bas och små, oansenliga, grön- eller rödaktiga blommor. De tre innersta av de sammanlagt sex hyllebladen sitter kvar vid frukten och växer ut till karakteristiska frukthylleblad, ett viktigt kännemärke som skiljer tomtskräppa från andra, liknande Rumex-arter. Redan under antiken användes tomtskräppa som läkeväxt - den sades vara ett utmärkt avföringsmedel. Den påstods dessutom kumla bota gulsot, påskynda menstruation och lindra vid skorpionbett.

Som läkeväxter används förutom tomtskräppa den i trädgårdarna odlade engelska spenaten, Rumex patientia, och den i södra och mellersta Sverige förekommande krusskräppan, Rumex crispus, vilkas frukter är avbildade nedan till höger.

Den färska saften, bladen och den torkade jordstammen är verksamma läkemedel. De "blodrenande", stärkande och lätt avförande bladen kan tillagas som sallad eller spenat. Jordstammen verkar avförande. Den insamlas i oktober- november, rensas men tvättas ej, och får sedan torka i solen.

Förekomst: Ursprunglig i Mellan- och Sydeuropa. Tämligen allmän vid vägkanter och på avfallsplatser till Uppland och Värmland, längre norrut tillfällig.

Kännetecken: En 50-120 cm hög flerårig ört. Stjälk upprätt, grön, ofta med röd anstrykning. Basalblad stora, brett elliptiska- äggformade. trubbiga, längskaftade. Övre stjälkblad lansettlika. Blommor grönaktiga (juli-augusti), i glesa pyramidformade ställningar. Blomblad foderlika och består av 3 yttre smala och 3 inre förstorade hylleblad. De senare växer sedan delvis samman med frukten. Ståndare 6, stift med 3 yviga märken. Frukt trekantig, enfröig. Jordstam tjock, brun. Smak bitter.

Använda växtdelar: Blad, färsk saft, jordstam

Innehållsämnen: Garvämnen, järn, små mängder antrakinonglykosider.

Medicinsk verkan: Laxerande, adstringerande, antianemisk, stärkande.

Användning: Vid förstoppning, anemi, som stärkande medel.