Trädgårdsnattviol

Hesperis matronalis L.

Hesperis, aftonviol

KORSBLOMMIGA VÄXTER

Brassicaceae ( Cruciferae)

Som det grekiska släktnamnet Hesperis, afton, antyder, doftar trädgårdsnattviolens vita, rosa eller violetta blommor särskilt starkt framåt kvällen. Med hjälp av doften, som erinrar om violer, lockar den till sig olika insekter som suger nektar och ombesörjer polliliationen. Genom att ståndarknapparna är öppna inåt blir fruktämnenas märken också rikligt beströdda med eget frömjöl. Trädgårdsnattviol används numera endast sällan som läkeväxt. Tidigare kom blad och frön till användning på grund av sin urindrivande, upphostningsbefrämjande och svettdrivande verkan. Man pressade då växten och fick en saft som sedan dracks blandad med mjölk, eller också användes bladen i form av ett te eller ett utdrag i vin. För att ha någon verkan måste växten användas i färskt tillstånd.

Trädgårdsnattviol förekommer i vårt land odlad och förvildad. I antiken förväxlades den inte sällan med lackviol, som den också är nära släkt med.

Förekomst: Inhemsk i Mellan- och Sydeuropa där den växer i snår och i skogar samt på vägkanter I Sverige sedan länge odlad som prydnadsväxt i trädgårdar. Ofta förvildad.

Kännetecken: En 40-80 cm hög, två- eller flerårig ört med upprätt, rund stjälk, som upptill är förgrenad. Blad enkla, lansettlika, tandade och håriga. De har korta skaft. Blommor vita, rosa, purpurröda eller violetta (juni), i stora klasar. 4 foderblad, 4 kronblad, som bildar ett kors 6 ståndare 2-flikigt märke. Skida långt utdragen, bucklig, kal eller hårig. Den öppnar sig med två valvler, som vardera omsluter en rad av frön. Doften är särskilt under kvällen stark och angenäm. Smak skarp.

Använda växtdelar: Färsk växt utan rot, insamlad under blomningstiden.

Innehållsämnen: Fet olja, vitamin C.

Medicinsk verkan: Urin- och svettdrivande upphostnings- befrämjande.

Användning: Tidigare vid gikt och njursten.