Tusensköna

Bellis perennis L.

Bellis, Jungfru Marias blomma

 

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae (Compositae)

Från maj till november blommar denna lilla vackra, frosttåliga växt med det välklingande namnet; även det latinska släktnamnet Bellis betyder vacker. Tusenskönans blomkorgar sluter sig nattetid och vid regn, och på dagen följer de solens bana. Tusenskönan var här i Norden förr helgad åt vårens gudinna, Freja. Man trodde att om man åt upp de tre första tusenskönorna på våren, skulle man slippa tandvärk resten av året.

Växtens medicinska egenskaper är kända sedan renässansen. På 1700-talet blev den i Tyskland bannlyst och systematiskt utrotad sedan den - för övrigt med orätt - hade anklagats för att verka fosterfördrivande. Tusenskönans färska, krossade blad och blommor brukade tidigare användas utvärtes till sårbehandling och ansågs verka smärtlindrande vid kontusioner och vrickningar. Inom folkmedicinen användes tusenskönan också som upphostningsbefrämjande medel, och vidare brukades den vid rikliga och smärtsamma menstruationer samt vid leversjukdomar. Ett te berett av tusensköna har ansetts välgörande för magra och klena barn.

Förekomst: Ursprunglig i Europa och Västasien I vårt land odlad som prydnadsväxt, ofta i gräsmattor. Förvildad här och var i södra och mellersta Sverige, i Skåne allmän.

Kännetecken: En 4-15 cm hög flerårig ört med snett uppstigande jordstam Bladen sitter i en basal rosett. De är spatellormade eller omvänt äggrunda och fintandade. Tusensköna kan blomma hela året, men har sin rikaste blomningstid i maj. Blomkorgarna har talrika gula diskblommor och talrika vita eller rödlätta strålblommor. Holkfjällen är elliptiska till långsträckta och sitter i två rader. Frukterna saknar pensel Smaken till en början söt, senare bitter.

Använda växtdelar: Blommor blad.

Innehållsämnen: Saponin, eterisk olja, slem, bitterämne, garvämne, organiska syror.

Medicinsk verkan: Upphostningsbefrämjande, antiinflammatorisk, urin- och svettdrivande

Användning: Tidigare främst vid hosta och andra sjukdomar i andningsorganen. Vid feber.