Vägsenap

Sisymbrium offeinale (L.) Scop.

Duvkål

KORSBLOMMIGA VÄXTER

Brassicaceae (Cruciferae)

Vägsenapen växer på vägrenar och avstjälpningsplatser. Växten har gamla anor som medicinalväxt. De första skriftliga vittnesmålen om dess gynnsamma verkan vid inflammationer i andningsorganen härrör från renässansen. Sitt anseende som talarnas, skådespelarnas och sångarnas speciella läkeört fick den på 1600-talet, då den berömde franske diktaren Racine rekommenderade växten åt sin vän och kollega Boileau som klagade över att han hade förlorat rösten.

Vägsenapens botande eller åtminstone lindrande verkan vid heshet, halskatarr och akut struphuvudskatarr beror på att den innehåller senapsoljeglykosider. Dessutom innehåller vägsenapens frön små mängder glykosider som till sin verkan liknar dem som finns i fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Den oangenäma, senapsartade smaken kan man avhjälpa genom att tillsätta honung. Växten har inom folkmedicinen och även skolmedicinen länge använts som s.k. skorbutmedel, dvs. mot skörbjugg. Vägsenapens frön kan användas på samma sätt som senapsfrön.

Förekomst: Ursprunglig i kontinentala Europa, Nordafrika och Västasien. I vart land tämligen allmän från Skåne till Värmland och Uppland, mindre vanlig norrut upp till Lule lappmark. Den växer på vägkanter, avskrädesplatser och liknande ställen.

Kännetecken: En 30-60 cm hög, ettårig ört med rakt utspretande grenar och bladig stjälk. De nedre bladen är skaftade, mer eller mindre parflikiga, de övre bladen blott grunt flikiga och spjutlika. Blommor klargula (juni-september) och små, i ändställda klasar Foderblad 4, kronblad 4, ståndare 6. Frukterna är smala skidor som är tillspetsade och sitter tätt tryckta mot stjälken. Doftlös. Smak skarp.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar, som noga torkas och förvaras lufttätt i skydd för ljus och fuktighet. Färska blad och pressaft (juli-augusti).

Innehållsämnen: Senapsoljeglykosider, Hjärtaktiva glykosider i fröna.

Medicinsk verkan: Upphostningsbefrämjande, urindrivande Verksam mot skörbjugg.

Användning: Vid heshet, luftrörskatarr, hosta.