Vitpil

Salix alba L.

VIDEVÄXTER

Salicaceae

Släktet Salix med sina omkring trehundra arter är utbrett framför allt i den norra tempererade zonen; några lågvuxna, krypande videarter trotsar till och med den arktiska kylan längst i norr och det hårda klimatet på fjällens klippavsatser.

En av de mest storvuxna europeiska Salixarterna, vildväxande i Mellaneuropa och ofta odlad i Sverige som prydnadsträd i parker och trädgårdar, är vitpilen, som man redan på långt håll kan känna igen på de silverskimrande, mycket smala, lansettlika bladen. Välkänd för sina långt nedhängande grenar är en annan art, tårpilen, Salix babylonica. Förmodligen korsad med vitpilen odlas den också i vart land som prydnadsträd.

Antikens läkare lovordade pilen utan att precisera vilka arter de använde. Matthiolus framhöll på 1500-talet pilbladens förmåga att avhjälpa sömnlöshet. Förr i tiden användes avkok eller pulver av barken även som febernedsättande medel, vid behandling av sår och mot kallbrand. l dag vet man att denna verkan beror på den höga halten av salicin, som i kroppen omvandlas till salicylsyra.

Förekomst: Vild troligen i Främre Asien på stränder och fuktiga ställen. Vildväxande i Mellaneuropa och i flera olika former odlad i södra Sverige.

Kännetecken: Buske eller upp till 25 m högt träd. Tvåbyggare. Bark mörkgrå med kraftiga åsar i ett tätt nätverk. Grenar böjliga, unga skott silkesludna. Blad kortskaftade, mycket smalt lansettlika, fem-sex gånger så långa som breda, finsågade, åtminstone på undersidan tätt vitt silkeshåriga Hanhängen gula, honhangen grönaktiga (april-maj), små, smala och svara att se i vecken av små stödblad. Hängena kommer fram vid lövsprickningen Frökapsel med två uppsprickande valvler. Frön försedda med långa hår. Doftlös. Smak bitter.

Använda växtdelar: Bark, som samlas in på våren och snabbt torkas i sol eller skugga.

Innehållsämnen: Glykosiden salicin, som i kroppen spjälkas via saligenin till salicylsyra och glukos. Garvämnen.

Medicinsk verkan: Desinficerande, adstringerande, febersänkande, smärtlindrande, lokalbedövande.

Användning: Tidigare utvärtes vid svårläkta sår. Invärtes vid reumatiska åkommor, feber.